Den som kan ändra ditt liv ser du i din spegelbild

"Öppna dina ögon, titta in - är du nöjd med det liv du lever?" Bob Marley

Det är något jag har frågat mig de senaste veckorna, är jag nöjd med det  liv jag lever? Är det det här jag ville och vill? Jag vet inte vad Mr Marley såg när han tittade in i sina ögon, men jag ser mig själv i mina ögon, jag ser att jag är på väg tillbaka, tillbaka till mig själv. Till Cissi. Men det känns ändå som att det är en lång väg tillbaka, jag har många bitar kvar att pussla ihop.Och ska jag vara helt ärlig vet jag inte vad jag ville eller vad jag vill mer än att jag vill vara jag och jag vill leva i fred och frihet.
I´m going with the flow har alltid varit ett av mina motton, att bara följa livets ström, att se vad som händer och vart det leder mig. Men det är egentligen inte bra på något sätt för mig, att följa livets ström, jag behöver en plan, om än bara a plan for the day så behöver jag likafullt en plan, annars är det lätt hänt att jag flummar i väg på livets väg precis som Bob Marley.

Jag fortsätter på samma tema, jag tycker att det är ett intressant ämne. Vem är det som bestämmer hur ditt liv ska se ut. Samhället? Nej, samhället bestämmer endast hur vi ska förhålla oss till varandra för att inte förorsaka anarki. Mina föräldrar? Ja från början är det ju deras uppfostran som är min grund, men idag vid 48 års ålder är svaret ändå nej. Mina barn? Både ja och nej. Ja jag behöver finnas för dem, ta hand om dem och jag behöver vara en så bra förebild jag förmår men nej, mina barn bestämmer inte över hur mitt liv ska se ut, för om några år så är de utflugna och allt jag har kvar är fotografier och några familjemiddagar. Det är livets gång  och det är så det ska vara. Och det finns en enkelhet och en trygghet i det.

Den som bestämmer hur livet ska se ut är endast en enda person och det är du! I mitt fall är det jag och jag gör mitt bästa för att staka ut min framtid. Jag har många jobb och uppdrag - enhetschef, yrkeslärare, föreläsare, mamma, kompis och människa. Men det svåraste uppdraget av dem alla är att vara just människa. Så är det! Att vara människa är ett sammelsurium av tankar, känslor, intryck, händelser och det är svårt att alltid klara av livet och dess strömningar. Det finns så oerhört mycket frestelser i världen och livet. Att inte falla för frestelserna är inte lätt, speciellt inte when you going with the flow. Jag har alltid haft svårt att hålla mig från frestelser, jag lyckas både och, ibland bättre, ibland sämre. Men på det stora hela har jag fått balans i mitt liv tycker jag.
Mycket jobb, mycket föräldraskap, mycket Cissionism och sedan en liten krydda av partylife. That´s me! Ja just det och sedan galenskapen förstås :) den humoristiska, anarkistiska blomman som poppar upp när man minst anar det, rebellen från Ockle som alltid gått sin egna väg och gjort det som fallit henne in. Tyvärr har åldern inte gjort den sidan särskilt bättre, snarare är det nog så att jag nu mitt i övergångsåldern lever ut igen, jag har inte små barn längre, jag är singel och jag kan göra det jag känner för. I´m going with the flow även om jag har a plan of action och jag har så bra balans som går att ha just här och nu för mig. Och jag är tacksam för det!

Jag har hittat tillbaka till mina gamla vänner, jag har hittat tillbaka till mig själv och sakta men säkert rasar kilona av mig, 7 kg har jag gått ner utan att behöva göra något särskilt, nu behöver jag däremot det där lilla extra. Jag ska börja cykla och gå till jobbet, varannan dag gå och varannan dag cykla. Det är 3 km härifrån till jobbet om jag går tar det 35 minuter, om jag cyklar tar det 13 minuter. Det är naturligtvis långt kvar även där, trivselvikten är det låångt till men jag tar en dag i taget. Här och nu är mitt motto. Ja må du leva i dag är en bra måttstock. Jag vägrar gå runt och må dåligt över min vikt, jag vägrar gå runt och må dåligt över att jag har många kilo kvar att gå ned och framför allt vägrar jag att klä mig i stora, bylsiga kläder. Jag är jag och jag tänker banne mig inte gömma mig. Ta mig som jag är eller see the back of my ass when i`m leaving you!

Är jag tuff? Nej jag är inte tuff! Långt i från. Jag har stunder som alla andra när jag känner mig ensam, ledsen, rädd, otillräcklig, värdelös, ointelligent, ful, grå och oattraktiv. Men jag lyfter alltid ansiktet mot solen och låter skuggorna falla bakom mig. Jag reser mig alltid upp från de stunderna, jag faller och jag reser mig, jag faller och jag reser mig. Ups and downs och i det finns det helt klart en tuffhet och en seghet. Jag viker mig sällan eller aldrig för något. Och jag reser mig alltid upp!

Egentligen är det dock mest status quo när det gäller mig. Jag är inte manisk, jag är inte depressiv, jag är liksom bara Cissi. Ofta glad, inte mycket rubbar mig, men jag har ett hetsigt humör även om jag har mycket närmre till skratt än till ilskna utbrott. Jag är en sanningssägare. Om någon frågar mig en sak så säger jag sanningen, så är det bara, så därför är det dumt att fråga mig om man inte vill höra mitt svar. En gång sa en jobbarkompis till mig: "En sak ska du veta Cissi, ingen älskar en sanningssägare". Jag tittade på honom ganska länge och sedan sa jag "och vem fan har sagt att jag vill bli älskad".  Jag kände att det var nära han åkte på en propp. Och jag frågade honom "menar du att för att bli älskad ska jag gå runt och ljuga? Är det vad du säger mig? Att jag ska vara som kreti och pleti och försöka passa in som en annan jävla rövslickare, är det vad du kallar att leva?" Han fick backa på det han sagt om vi säger så och jag fortsätter min väg som rak och ärlig.

Jag har ett hetsigt temperament och när månen, stjärnorna och planeterna går ur kurs och någon gör eller säger något som jag uppfattar som oförskämt kan det blixtra till ordentligt, och då viker jag mig sällan förrän universums himlakroppar återigen är i rätt kurs.

Så när jag öppnar mina ögon och tittar så ser jag mig själv här och nu, och jag är faktiskt rätt nöjd om jag betänker alternativet. Jag vill ha så mycket mer av livet men som det är just nu, just här och nu så är jag tillfreds. Jag har fantastiska barn, de och jag är friska, jag har ett jobb som utvecklar mig, jag har en ekonomi som är hyfsad, jag har ett hem jag trivs i och jag har sakta men säkert skaffat mig en ny vänskapskrets. Den vi hade som gifta är borta för alltid, så blir det har jag förstått, i nöden prövas vännen och har man umgåtts par om par så blir det väldigt konstigt när ena paret är singlar. Men jag tänker och känner att det är inte min förlust. Jag vägrar låta mig nedslås.

Livet är här och nu och på livets resa vill jag må bra! Det är mitt ansvar att se till att jag mår bra, för om jag mår bra då mår mina barn bra, om jag mår bra så är inte mitt liv förgäves. Jag har förhoppningsvis 35 goda år kvar att leva och då vill jag leva dem fullt ut.

Jag drar ett gudinnekort och får upp den egyptiska gudinnan Hathor - mottaglighet. "Tillåt dig själv att ta emot. Detta kommer att höja din intuition, energinivå och förmåga att ge till andra. Du har en moderlig sida i dig som gör att du naturligt tar hand om behövande, men denna sida måste vara i balans med mottagande, annars blockeras flödet. Mottaglighet är den kvinnliga energins essens och det innebär att du tillåter dig själv att ta emot med älskvärdhet och tacksamhet. Om du känner skuld när du ber andra om hjälp, eller om det inte känns bra att ta emot gåvor, så blockerar du din kvinnliga energi. Din mottaglighet är precis lika naturlig som din omvårdande och givande energi. Mottaglighet gör att du hör änglarnas röster tydligare. När du tar emot har du större resurser att ge till andra. Börja med att lägga märke till de hundratals gåvor du får varje dag. Det kan vara något vackert du ser i naturen, att du bevittnar ett rörande ögonblick mellan två människor, eller att du får en kram av någon du älskar. Säg bara "tack" för varje gång och var medveten om att de fyller på ditt förråd och håller ditt gudomliga flöde igång. Var mer i din kvinnliga energi"

Woaw vilket kort, jag känner att gudinnan Hathor har mycket att lära mig och att det hon säger med detta kort är att jag behöver våga ta emot hjälp, våga vara sårbar, våga vara kvinna trots mina fel och brister, våga älska mig själv och våga bli älskad för den jag är. Att fortsätta vara Cissi och vara öppen och mottaglig för livet.

Och jag tänker att Bob Marley han har så rätt, det är oerhört viktigt att se sig i spegeln, in i sina ögon, titta djupt och se och känna att jag är nöjd med det jag ser. För om jag inte är det hur ska jag då få ett gott liv, hur ska jag då få den vänskap och kärlek jag precis som alla andra vill ha? Om inte jag trivs med mig själv, hur ska då någon annan trivas med mig? Det dagens fråga till mig och mina läsare.

Det är du som äger ditt liv, ditt mående och din mentala hälsa. Och se till och lev. I morgon kan det vara för sent. Res, skratta, säg vad du tycker och känner oavsett vad du kan tänkas få för reaktion tillbaka, vill du ha passion - säg det till den du vill vara passionerad med, vill du ha ett job-  säg det till den som anställer, vill du ha en kram - säg det till den du vill krama, vill du äta kakan och ändå ha den kvar - Gört! Lev ditt liv! Vem är det som bestämmer i ditt liv. Det är du! Ingen annan. Och ibland när du behöver hämta hem dina energinivåer, dra dig då tillbaka, till din innersta plats, hämta hem din aura och finn din inre frid så kommer du att blomma ut med enrgier du aldrig trott att du besuttit.

Den som kan ändra ditt liv ser du i din spegelbild <3

Namaste Cissi Blomman <3 <3 <3