Mat som det är någon mening med

Stilleben från East Mountain Highgarden

Jag har en kokbok från Alftaköket som heter "Mat som det är någon mening med".
När jag bodde på landet med min familj hade jag mycket glädje av den, jag lagade mat och bakade med inspiration från boken. De bästa recepten som jag tyckte då var honungsjäst surdegsbröd, yoghurtgröt, hemgjord snabbsylt, pannkakor med olika former av innehåll som potatis, rågflingor, havreflingor och för att inte tala om sallad med ruccola, jordgubbar, fetaost och dressing på rapsolja och citron.

När vi flyttade tillbaka till Nyköping 2011 tappade jag intresset för matlagning, på somrarna var vi i husvagnen och där blev det mest grillat, kokt och sallader,  hemma i stan på höstarna och vintrarna blev det givetvis matlagning men inte med den glädje jag hade ute på landet.
Jag tror att nyckeln till den glädjen var avståndet till affärerna, det blev storhandling en gång i månaden, tappra försök till odling och därefter matlagning med matvaror som fanns hemma -"man tager vad man haver"- att åka in till stan en fredagkväll för att köpa ett tacokit och köttfärs till exempel då det glömts att handlas på vägen hem från jobbet var inte att tänka på.
Då fick det bli tacos gjort på högrev som kokats i olika kryddor och som drogs isär när det var färdigkokt till goda, smakrika köttremsor, tacosås på krossade tomater som kokt i kryddblandning samt vetemjöl, olja och vatten till tacobröd.

Jag minns en gång när jag och min ex man satt och njöt efter en sådan tacokväll och kände att detta var livet på en pinne, vi hade skapat en tacomiddag utan massa glutamat och andra E-nummer, vi var så nöjda och tänker att våra söner måste verkligen känt vilken kulinarisk rätt de precis avnjutit i vårt lantkök. Barnen torkar sig om munnen och säger unisont: "Det här var ju gott men när ska vi äta tacos". Ridå liksom. Vi såg nog bra dumma ut där vi satt men jag kan idag skratta åt det, vi har vant oss att äta halvfabrikat, det är enkelt, förhållandevis billigt och smakerna sitter med hjälp av kemikalier.

I dag har jag roat mig med terapi - det vill säga matlagning - i och med flytten har jag dammat av mina gamla kokböcker som legat i ett skåp i glömska. Jag hittar då till min förtjusning boken från Alftaköket och får inspiration. Jag gör som vanligt inte allt efter recepten för som förr så "tager jag vad jag haver". I dag blev det grönkålsgratäng med palsternacka samt skogssvampssoppa.
Till grönkålsgratängen kommer jag att göra en skinkstek i lergryta och till skogssvampssoppan kommer jag att göra osttoast. Mat för flera dagar har jag roat mig med.

När jag skapade den här bloggen var min mening med den att jag skulle skriva om allt som gör blomman glad som andlighet, choklad, matlagning och andra vardagliga tankar och idéer. När jag går tillbaka och läser det jag skrivit under de här 1,5 åren märker jag att mina texter mest går i moll. Jag borde ha läst bloggen tidigare, då kanske jag inte suttit där jag sitter idag, med diagnosen utmattningssyndrom. Dagarna går upp och ned, i dag är en bra dag och därför beslutade jag mig för att laga mat som det är någon mening med, musik brukar jag ha när jag lagar mat men idag orkade inte min mentalitet musik utan jag lät tankarna flöda fritt när jag lagade maten.

Maten jag lagat - exklusive skinksteken och osttoasten - tog en timme att göra, en timme av skapande.

Grönkålsgratäng: 

200 graders ugn

Färska grönkålsblad
Palsternackor
Rapsolja
Gul lök
Vitlök
Prästost
Grädde + standardmjölk
Louisiana chilipepparsås
Japansk soya
Salt och peppar
Muskotnöt
Timjan

Skala och skär palsternackorna på längden i den storlek du önskar. Lägg dem i en ugnsform, blanda dem med olja och pressad vitlök. Baka dem i ugnen i cirka 10 minuter tills de inte är mjuka men inte heller hårda, dvs svenskt lagom :)
Skär bort grönkålens mitt med de beska stammarna, hacka grönkålen i medelstora bitar. Fräs lök tills den blir blank i olja, häll därefter över grönkålsbladen och låt även de bli blanka. Häll över vatten, soya, Louisiana pepparsås och låt det koka i 15-20 minuter. Strö över vetemjöl, rör om och sedan hälls grädde och mjölk över. Koka till stuvning och smaksätt med timjan och muskotnöt, salt, peppar och lite mer soya och Louisiana pepparsås samt färskost för syrlighetens skull.
Riv prästost och strö över de ugnsbakade palsternackorna, häll därefter över grönskålsstuvningen och in i ugnen där stuvningen bakar palsternackorna färdiga till fint tuggmotstånd - cirka 15 minuter.

Skogssvampssoppa:
Svamp
Smör
Vitlök
Gul lök
Vetemjöl
Grädde + standardmjölk
Soya
Färskost
Louisiana pepparsås
Salt och peppar

Ansa och skiva svampen, går bra med vilken svamp som helst, jag hade skogschampinjoner som jag använde. Hacka lök och vitlök. Stek löken i smör tills den blir glansig. Lägg i svampen och bryn dem tills doften av svamp fyller köket. Strö över vetemjöl (tänk på att det ska bli soppa inte stuvning så inte många matskedar vetemjöl behövs), och häll sedan över grädde och mjölk, rör om och låt det koka i 5 minuter på svag värme. Smaksätt med soya, färskost, pepparsås, salt och peppar. Låt det puttra några minuter till och klart.

Skinkstek i lergryta
Lägg lergrytan i blöt i kallt vatten minst 15 minuter. Krydda skinksteken efter smak, jag använder vitlök, chili, salt, peppar och täcker med dijonsenap. Lägg steken i lergrytan, skiva färsk ingefära och vitlök och lägg runt omkring. Häll i någon matsked vatten eller vitt vin om sådant finns. Ställ in i kall ugn, sätt ugnen på 200 grader och efter 1,5 timme har du en ljuvligt god skinkstek. Till den serveras givetvis grönkålsgratängen.

Osttoast
Skär tjocka bitar av en baguette, bred på vitlökssmör och därefter toppar du brödet med riven prästost
Ställ in brödet i 250 graders varm ugn och låt dem gratineras i fem minuter. Till detta bröd serverar du skogssvampssoppan.

Ja ni - första inlägget i min blogg som innehåller matlagning. Jag tror mig minnas att det finns ett inlägg om choklad. De allra flesta inläggen handlar om andlighet, tankens kraft och själsstyrka.

Jag kan dock inte låta bli att dra ett kort från mina tarotlekar, idag blir det dock inga tarotkort utan jag drar ett kort från mina älskade gudinnor skapad av Doreen Virtue.

Jag får upp gudinnan Sekhmet med budskapet - Var Stark - Du är starkare än du tror och din styrka försäkrar dig en lyckligare utgång.
"Se dig själv som stark och segrande. Skyll inte på någon eller något. Du förkroppsligar styrka, inte ett offer. När du höjer dig över dina gamla mönster och ser dig själv i den vackra kvinnliga styrkans ljus så kommer ditt liv automatiskt att förändras på mirakulöst sätt. Du kommer att dra til dig nya möjligheter, nya typer av överflöd och nya relationer som hjälper dig att förverkliga din högsta potential. Att vara stark innebär att se sig själv i det bästa ljus du kan föreställa dig. Var verklig, tillåt dig själv att känna äkta känslor, men mest av allt, var stark och undvik att klaga eller försjunka i negativa tankar".

Med dagens kokkonster, bloggande och ett vägledningskort från gudinnan Sekhmet drar jag mig nu tillbaka för en stunds vila och lyssnar på Kentas "Just idag är jag stark" som min före detta svåger skickat till mig.
Om någon timme ska jag ut på promenad och träffa en god vän och förhoppningsvis skratta lite. I kväll bjuder jag min älskade sambo och min son på god hemlagad mat och ve den som säger: det här var ju gott men när ska vi äta.... :)

Namaste <3 Cissi blomman

Time flies

[Time flies]

Att  leva i nuet är ett modeord och kan vara både hälsosamt och ohälsosamt. Aforismer som - Här och nu; Lev idag - i morgon kan det vara försent; Carpe Diem - ja det finns många uttryck, kärt barn har många namn.

Just Carpe Diem var Horatius som myntade - eller rättare sagt han skrev: "Carpe diem quam minimum credula postero" det vill säga Fånga dagen - Lita ej på morgondagen i ett av sina lyriska dikter för att hylla livet vi fått. Så ett modeord kan jag inte påstå att Carpe Diem är. Jag har alltid fångat dagen utan att tänka på morgondagen och det har aldrig varit särskilt lyckat. Att leva här och nu är dyrt både själsligt, kroppsligt och materiellt.

För två år sedan var livet tufft, jag bröt upp från ett 20-årigt familjeliv och försökte skapa mig ett nytt liv på egen hand med mina barn. Dessa år har varit svajiga och långt ifrån harmoniska alla gånger, precis så som livet kan vara för många. Då bestämde jag mig för att aldrig mer hamna i ett förhållande, att alltid bara vara mig själv, att leva mitt liv utan att vinna ett krig, att vara ensam och stark - ja ni förstår Cissi skulle bli en självständig, medelålders tonårsmor och karriärkvinna. I dag har jag precis blivit sambo med en man som gör mig oerhört lycklig och harmonisk. Det kunde jag aldrig tro när jag för exakt två år sedan satt på min favoritbänk vid ån och tog mod till mig att bryta upp comfortzonen och gå vidare.

Vägen hit har varit snårig, mycket ångest har flödat i mina vener, mycket tårar har runnit över mina kinder men också mycket skratt, glädje och liv har kvillrat i min själ. 

Jag brukar säga: se inte bakåt dit ska du inte, se framåt, vänd ansiktet mot solen så faller skuggorna bakom dig. Men jag tänker inte följa det rådet. Jag tänker se till att lära av mina misstag, att välja glädje över det som varit och att göra om och göra rätt och se till att livet blir så som jag önskar. Det du önskar kan du få men du måste kämpa på var någon som sa en gång i tiden till mig. Bra sagt tycker jag!

Solstorm

Just nu på den astronomiska himlen så virvlar det solstormar, det har varit mörkermåne och vi är nu inne i nymånens fas. När månen är ny sägs det att det är tid att visualisera sina drömmar - You can fake it until you make it. Jag tycker det är ett gyllene tillfälle att borsta bort dammet, visualisera och affirmera framtiden, att göra nystart. Vad innebär då solstormar? Finns det några skrönor om dessa? Nej, jag tror inte att människan förrän nutid har vetat om detta med solstormar, det är en astronomisk händelse som vi inte kunnat se förrän vi utvecklade rymdvetenskap. Men jag kan läsa på Rymdstyrelsens sida att solstormar kan påverka magnetfälten på planeterna och då även planeten Tellus vår moder jord. Det har varit en kaotisk vecka så nog tror jag att solstormar, mörkermåne och nymåne påverkar människan även om det inte är vetenskapligt bevisat. Men om månen kan rubba jordens vatten så kan den i min värld självklart rubba människan som till stor del består av vatten. Att följa månens faser i livet är för mig en självklarhet. Månkalendern är min bibel. 

Vad säger då mina kort, idag tar jag ett gudinnekort, jag behöver deras värme och strålglans. Jag älskar mina olika ängla-, orakel- och gudinnekort från Doreen Virtue. Det kan aldrig bli fel. Tarot är också bra men alla korten har olika egenskaper. 

Aine - keltisk solgudinna

Jag drar ett kort och får upp: Gudinnan Aine med budskapet Våga - Ta en risk och skrid till verket med ditt hjärtas sanna önskan. Vägledningen från gudinnan Aine blir: Att skjuta upp sina drömmar till framtiden får dem inte att försvinna. Inte heller få dem att gå i uppfyllelse. Obeslutsamhet tar död på själens brinnande längtan efter förbättring att växa och lära. Var inte rädd att ta fel beslut. Det enda du behöver oroa dig för är att inte ta något beslut alls. Ägna tid åt meditation och vandra i naturen, ta sedan ditt beslut och var trygg i det. Dörrar kommer då successivt att öppnas för dig på magiska sätt. Din intention öppnar upp för din magiska resa. Lita på att din intuition är tydlig och rätt för dig. Ta sedan ett tillitsfullt språng ut i det okända, rakt in i förverkligandet av dina drömmar. Min tolkning är att:  Din dröm kommer att besannas. Den väg du valt är rätt för dig. 

Jag ler för mig själv här i mitt kök som jag trivs så bra i trots att inte en vecka gått sedan vi flyttat in. Än en gång ger korten mig svar på mina frågor, och överenstämmer även med det jag skriver i bloggen. Det ger mig styrka. 

Nu ska jag fånga dagen genom att åka till gamla lägenheten och tömma den så att städningen kan påbörjas, jag fångar dagen för jag litar inte på att jag har styrka under morgondagen. 

Jag gillar att det är Horatius som myntat modeordet Carpe diem som New Age-rörelsen tagit. Jag gillar våra gamla grekiska poeter, litteraturhistoriker och vetenskapsmän. De ger mig trygghet i att trots att tiden flyger i väg, att människan utvecklats så är vi ändå samma homo sapiens som då eller Ecce Homo som Jesus sa - Se människan. 

Namaste och glöm inte att leva, älska och skratta <3 det gör jag varje minut.

<3 Cissi blomman <3

Autumnal equinox

Höstdagjämningen inträffade i natt klockan 03.54. Jag har sovit dåligt hela natten, drömt och vaknat, somnat, drömt och vaknat. Visste jag att det var höstdagjämning i natt? Nej det visste jag inte, men när jag sover dåligt brukar jag söka på månens lägen, mellan nymåne och fullmåne sover jag som sämst. När fullmånen lyser i full prakt sover jag som en stock. Septembers fullmåne dagas 25 september så min månkalender eller låt oss säga sömnkalender har rätt igen, det var när jag sökte på månens lägen jag fick upp att det är höstdagjämning - eller autumnal equinox som det uppenbarligen heter. Inte konstigt jag sov dåligt, först en måne som börjar bli full och en sedan en sommar som jämnas till marken för höstens intåg.
För mig betyder det för mig farväl till sommaren. Farväl till värmen och välkommen bistra vinterdagar med kyla och rimfrost. Det är dags att boa in sig, kura skymning och tända upp hemmets alla levande ljus. Det är mysigt till en början och fram till jul går det an, men därefter när nyårsklockornas ringande tystnat då är det inte mysigt längre. Jag brukar se hösten som en nedförsbacke som rullar på fortare och fortare och vintervåren som en uppförsbacke där det går tröögt och seegt och blir trååkigt innan våren blommar ut igen och livet blir lite ljusare och gladare.

Det har varit en fantastisk sommar, varmt och skönt med bad i havet med en vattentemperatur på cirka 24 grader, helt enkelt underbart. Vi har varit mycket i stugan vid havet, mycket trädgårdsarbete men också rekreation, vila, sol, bad och skratt. Underbara dagar att plocka fram i vinter, och vandra minnenas stig tillsammans med siktet inställt på ännu en fantastisk vår och sommar 2019. Att vårda minnen är viktig för mig, efter min släktforskning känns det som att jag vårdar mina ancesters minnen, även de jag aldrig träffat. Minnen från skärgårds- och fiskeliv på Sanda Sturkö i Blekinge. Skogshuggarliv från Norra Savolax, Finland. Jordbruk på åländsk mark.Torparliv i Kiladalen och Kolmården. Statarliv i Nyköpings stadskärna. Alla dessa minnen bär jag med mig, prästerna förr skrev oerhört mycket i kyrkböckerna, att läsa dem har varit en källa till information och en känsla av att veta varifrån jag kommer, att veta varför jag blev som jag blev och inte som jag skulle. Jag blev hel av släktforskningen, ja ja jag var väl inte halv innan förstås men jag känner en trygghet i att veta min släkts historia. Jag kom ända till 1600-talet i Sverige då Sven Plunderskruf - en förfader - var Östersjöns skräck. I Finland kom jag till mitten av 1700-talet, där präster och skogshuggare klär mitt släktträd, de var säkert också skräckinjagande :)

Jag blir 50 år i december- Ett halvt sekel. Helt otroligt. Det känns som om det vore igår jag klättrade i träd, cyklade som ett jehu på cykelvägar  och skogsstigar, skidade runt i skogarna likt Gustaf Vasa och gjorde city osäker som tonåring.

Jag är väldigt kluven till att fylla 50 år, en viss livskris har smugit sig in. Vad vill jag med mitt yrkesliv, jag har 15 år kvar, dags att trappa ned? Söka ett lugnare arbete? Eller är det dags att trappa upp och köra hårt tio år till, eller varför inte bara fortsätta med det jag gör? Jag vet inte vad jag vill. Men jag vet att jag inte ska förhasta mig, jag är impulsiv och explosiv, fångar dagen och tänker inte på morgondagen, det brukar sluta sisådär. Jag är dessvärre bättre på att älta gårdagen. Att haka upp mig på det som varit, att ångra det jag gjort och inte kan göra ogjort. Jag tänker ge mig ett löfte på min 50 års dag, det som har varit det har farit, här och nu och framåt blomman!

Om två veckor flyttar jag, min son och min kärlek till Östra bergen, vi får i skrivandes stund nyrenoverat vilket känns jättebra. Det är ett lugnt område i Nyköping, för mig blir det en nystart. Att börja om och göra rätt. För mycket minnen har smugit sig in i väggarna där jag bor idag. Det är dags att gå vidare och hoppas på att jag någon gång i mitt liv kan slå mig till ro. Likt en gypsy har jag flyttat runt i livet. Jag får det till 13.e gången jag flyttar, att packa ihop, bryta upp, packa upp och slå ned bopålarna har varit en stor del av mitt liv. Nu hoppas jag att jag blir kvar i Östra bergen, att det är där jag till slut får ro, att det är där jag till slut känner harmoni och trygghet. Hoppet är det sista som överger människan så jag sätter min tillit och tro på det. 13:e gången gillt!

Jag avslutar mitt första blogginlägg sedan april i år med att ta ett tarotkort från min nya tarotlek A.E Waite.

Jag får upp Drottning i stavar: Stavarna i sviten är genomgående blommande, då korten står för liv och rörelse. Drottningen håller i ena handen en sådan stav. I den andra handen håller hon en solros.
Betydelse/nyckelord;  Kvinnlig handling, energi, entusiasm och förmågan att uppnå dina mål. Drottning i stavar står för självförtroende, hög position, framgång, självständighet och stark vilja. Du är rättvis, lugn men med temperament och du ses som en klippa. Du har framgång i affärer. Personer runt dig kommer ofta för att få råd. Men låt inte deras förtroende stiga dig åt huvudet. Kortet kan även betyda att affärssinne kan behövas i en situation

Fint kort med stark betydelse. Blomman blommar vidare och tar dagen som den kommer, till slut kanske hon stannar upp och är nöjd med dagen hon fångat. Vad mer har jag att bevisa för mig själv? Att leva ett liv och inte vinna ett krig är ett motto att fundera på. Eller som jag själv skulle säga: Lev inte ditt liv snabbare än din skyddsängel kan flyga. 

Namaste <3 Cissi Blomman

Månens stjärndans

Sakta men säkert börjar mitt liv ta form efter det uppbrott jag gjorde 2016 efter 20 år långt äktenskap. Mycket har förändrats och bra har jag inte mått. Ett och ett halvt år tog det mig att bearbeta sorgen över att jag inte lyckades hålla ihop familjen, sorgen över att mina söner numera alltid kommer behöva fira två jular och två födelsedagar, allt på grund av mig. Det har varit oerhört tufft mentalt och jag har inte alltid gjort bra och kloka val under den här tiden. Men som en vis man sa: se inte bakåt dit ska du inte, se framåt dit ska du så jag följer det rådet och skakar av mig det ok som tyngt mina axlar.

Att skriva bereder mig mycket glädje så skriver gör jag, jag gläds över att vårens intåg och dess dofter, jag gläds över att solen värmer på dagtid och att jag inom kort kommer kunna tillbringa mycket tid i kolonin. 

Månen står nu i stenbockens tecken, det är enligt månkalendern tid för att plantera potatis, rotsaker och blomknölar. I morgon går månen in i vattumannen och då är det dags att börja vända jorden, rensa ogräs, klippa gräs och bekämpa ohyra. Jag tänker att månen roterar över dessa planeter hela tiden, att klippa gräs så här tidigt på våren tror jag inte är att rekommendera men jag ska försöka följa månkalenderns odlingstips med sunt förnuft. 

Planeternas rörelser på stjärnhimlen påverkar allt på vår jord, haven, alla vattendrag, väder, natur  och växter. Månen är känslornas planet och hon (självklart en kvinna)  byter stjärntecken ungefär vartannat till var tredje dygn. Att följa månens väg på himlavalvet är som att känna jordens rytm. 

Jag har alltid varit intresserad av astrologi, astronomi, magi och alternativmedicin. I år får jag chansen att se om jag har gröna fingrar eller om jag bara när en önskan att ha det. Jag har köpt en väggkalender som astrolog Margareta Hedin skapat https://haxanstradgard.se/pages/about Den är jättefin och det följer med både små recept och odlingstips. 

Jag har gått med i en grupp för entusiastiska koloniodlare som heter kolonilotten, den ger inspiration och jag har fått många goda råd hur jag ska göra det här första året som total novis. De har dock inte gett mig rådet att följa månens väg över himlavalvet men det finns det andra häxor som kan ge mig som till exempel böcker som Häxans trädgård - läkeväxter förr och nu. Häxans hus - handbok till ett giftfritt liv. Ja jag småler när jag läser giftfritt liv, jag lever långt ifrån ett giftfritt liv men så länge det finns liv finns det tid för förändring och utveckling, vem vet kanske kan den lilla kolonilotten ge denna blomma ett giftfritt liv :)

I dag drar jag ett tarotkort med vägledning och får upp: Världen - Ett väl utfört arbete! Glädje, belåtenhet och tacksamhet. Vägen till upplysning. Du är nu redo att att gå vidare till något nytt. Njut av dina känslor av helhet och fullbordan, och klappa dig själv på axeln för dina prestationer. Du har växt andligt och utvecklats till en helt ny nivå vad gäller din förståelse för universum. du har erfarit betydande upplysning och utvecklat din medvetenhet om hur du ska uppnå glädje och belåtenhet. Känn stor tacksamhet. 

Jag vet inte om jag presterat bättre än vanligt eller om jag har utvecklats andligt men jag känner att jag är redo att gå vidare till ett nytt kapitel i mitt liv och det känner jag tacksamhet över.

Nu går vi in i vecka 15, om tio veckor är det sommarsolstånd, tiden rullar på och jag är fast besluten att denna sommar, detta år som blir mitt 50:e levnadsår ska bli bra på alla sätt och vis. Jag ska rensa upp i röran omkring mig och se framåt, dag för dag, timme för timme, minut för minut ska jag leva mitt liv och njuta av varje ögonblick. Framtiden känns ljus.

Ta hand om er därute mina eventuella läsare, blicka framåt och följ jordens rytm och månens stjärndans. Livet är här och nu, det som har varit har farit och det som är framtid är inte skapat ännu. Skapa det goda livet i dag!

Namaste <3 Cissi Blomman

Häxans trädgård

April, april - äntligen april. Som jag längtat och längtar efter våren. Det har varit en mörk, kall och jobbig vinter, men nu ser jag ljuset.

I sommar kommer jag att befinna mig mycket i en liten stuga på Jogersö som jag har förmånen att få vara i om jag sköter om den. Jag ser fram emot det. Jag har inte mycket erfarenhet av odling och skötsel av en kolonilott, men jag odlade, skördade och rensade när jag bodde på landet i början av 2000-talet så det ska nog gå bra det här.

I april börjar vårens grönska att gro, det spirar växter som är renande för kropp och själ, som ger ny, frisk energi. Det behöver jag. Maskros, brännässlor, björk och sprängticka frodas. Sprängticka vet jag inte riktigt vad det är men jag tog med den eftersom jag vill spränga bort all kyla och mörker och ticka igång vårens grönska. Namnet gav mig inspiration! När jag söker på sprängticka får jag information om att det är en svamp som parasiterar på björkar och som innehåller antioxidanter vilket är bra för immunförsvaret. Sprängtickan hackas i bitar och torkas, därefter kokas tre bitar till en kaffeliknande sörja, den ska sedan drickas för att - som sägen säger - lindra/bota cancer och lindra psoriasis. Huruvida det är sant vet jag inte men folksägen ska inte förringas.

Förr i tiden användes maskrosor till urinvägsbesvär, inälvsmask och för matsmältningen. Växten förknippades med helande och spådom. I asatron helgades maskrosen åt kärlekens gudinna Freja och fröna användes till kärleksspådom. Thé på bladen ansågs hjälpa till att se in i framtiden. Ett avkok på bladen kunde hällas i badvattnet tillsammans med väldoftande örter och sågs som en manifestation av att fysiskt och psykiskt rensa bort negativa krafter som sedan spolades ut med vattnet. Det är värt att prova att se in i framtiden och rensa bort allt negativt.

Förr i tiden plockades maskrosor som gått i frö under tystnad midnatt vid fullmåne, man ombad de fyra vindarna om hjälp och fröna blåstes bort med munnen.

Tänk att i dag gör vi allt för att utrota maskrosor, utan att ha en aning om dess magi och läkande. Jag ska aldrig mer utrota maskrosor. Jag ska koka te, bada och plocka dem under fullmånens sken. Jag ska rensa bort allt som hänt under 2017 som varit ett tufft år. Jag ser!

Jag har haft skrivtorka i flera månader, jag som älskar att skriva. Häromdagen på lunchen läste jag om hur man kan skriva en bok och ge ut, det är en dröm att skriva en bok, att sedan kunna ge ut den själv i så många exemplar jag vill vore fantastiskt. För mig skulle det räcka med ett exemplar till mig själv, bara att få se mina texter och mitt namn i tryck skulle ge mig den största tillfredsställelsen.
Jag har hela tiden tänkt att skriva en bok om mina förfäders resa från skogsriket Finland till öriket Åland. Ja eller egentligen inte om mina förfäder utan såklart fiktiva personer, en historia som skulle vara spännande att se var den landar. Att skriva boken om mig själv vill jag inte. Det vore ren horror att läsa om mitt liv. Det har inte varit en dans på rosor alla gånger även om de flesta av mina levnadsår varit goda så är det ändå ungdomsåren jag är färgad av. En bok kommer jag att skriva i detta liv eller livet efter detta. Jag älskar att skriva. Det bästa med skrivandet är att jag skriver för mig själv, de som inte orkar med mitt skrivna ord behöver inte läsa och de som orkar och tycker det är bra ger mig givetvis mycken glädje och tacksamhet.

Jag drar ett gudinnekort i dag från Doreen Virtues kortlekar och jag får fram gudinnan Ishtar - som förkroppsligar Venus kvinnliga energi: "Älska dig själv så mycket att du kan säga nej när andra kräver tid och energi av dig". Hennes budskap lyder: En uppriktig önskan att hjälpa andra är något underbart. Dock är det skillnad mellan att ge av dig själv och att ge upp dig själv. Om du känner dig trött, skyldig eller bitter när du hjälper andra så hjälper du dem inte på riktigt, eller hur? Du för in negativ energi i relationen och det har ingen glädje av. Ta ett steg tillbaka och omvärdera situationen. När du respekterar dina egna gränser kommer andra att lära känna och respektera dem inom dig och även inom sig själva. Det är ett hälsosamt beteende att lära ut till andra. 

Min tolkning är att vi kvinnor vill bli älskade och behövda, så till de milda grad att vi glömmer bort oss själva. Vi går in i det/dem vi vill hjälpa och i stället för att bli en hjälp blir vi en börda. Om jag inte älskar och behöver mig själv kan jag inte heller bli älskad och behövd av någon annan. En viktig aspekt att fundera på. Jag är tacksam över kortet jag drog och som ger tid till eftertanke.

Jag vill avsluta detta blogginlägg - första för 2018 - med en avslappningsövning jag brukar använda mig av när jag inte kan somna, när tankarna och grubblerierna far som autobahn i mitt huvud:

Jag går över en äng, jag känner gräset bölja över mina underben, jag känner solen och vinden smeka min hud. Jag ser långt i fjärran en stor ståtlig ek. Jag går fram över ängen, jag känner solen, vinden och doften av sommar och sol. Jag går fram till eken, stiger in i eken. Jag sträcker armarna upp mot himlen och jag känner hur jag blir ett med eken. Mina fötter blir till ekens rötter, mina armar blir till ekens grenverk, mitt hår blir till ekens lövverk. Jag känner att eken och jag är ett och jag känner mig lugn och trygg. Jag är fri från grubblerier och somnar gott.

Namaste <3 Cissi blomman

Att leva ett liv - inte vinna ett krig

November är en månad som är tung på många sätt, det blir vintertid och mörkt, löven faller av och förmultnar, naturen luktar som den lever - i träda. Jag försöker alltid se det bästa ur varje situation, november är inte min bästa månad på året, men jag städar, lagar goda grytor, tänder massa levande ljus och kryper ihop i soffhörnet. Rätt vad det är så är det första advent och då kan jag ta fram mina vinteränglar, mina vinterljusstakar och byta gardiner, snön faller förhoppningsvis och det mörka försvinner Varje årstid har sin charm. Jag tänker att november är månaden som ger tid för eftertanke, att bara vara i hemmets lugna vrå, läsa böcker och se på serier. December är årets kortaste månad, det händer mycket i december i min familj, vi är många som fyller då inklusive jag själv. Oftast försöker jag ta lite långledigt i mellandagarna för att vila upp mig inför ett nytt verksamhetsår på jobbet och en ny termin för min tonåring. Att träffa goda vänner och familj är härligt för själen och det gör vi i december. Många skratt och mycket diskussioner uppstår när vi ses och det berikar. Så även om november är tung så finns det alltid något att se fram emot. Om jag betänker alternativet så är ju november bara en månad som alla andra att leva och frodas i. 

Att vara sig själv, stå upp för sig själv och att aldrig låta någon annans smutsiga fötter traska genom själen är ledord för mig. Det är Mahatma Gandhi som har myntat detta, en människa som har myntat många tänkvärda citat. Det har alltid varit ledord för mig. Jag tänker också på Bob Marleys ord: Vem är du att döma det liv jag lever? Jag är inte perfekt och jag behöver inte vara det! Innan du börjar peka finger mot mig var säker på att dina händer är rena!

Det ligger mycket i det, vem är jag att döma andra, om inte jag dömer andra vill inte jag heller bli dömd. Jag pekar aldrig finger åt någon, jag har inte rena händer, jag är inte perfekt men jag är Cissi! Och det är good enough!

Jag följer Stina Wolter på Instagram, vilken underbart härlig människa som bjuder på sig själv, som till varje pris vill förminska den hysteriska kroppsfixeringen som genomsyrar hennes sprudlande inlägg fyllda av glädje, självironi och samhällssarkasm, dä visar hon upp sin kvinnlighet för alla som vill se. Det ger styrka och kraft att följa henne. Men hon får så mycket kritik och skit från våra medsystrar. Som tycker att hon är äcklig, som tycker att hon är för mycket, att hon borde skämmas att lägga ut sig på Instagram, att hon borde gömma sig i stora bylsiga kläder och typ banta. Jag skräms av dessa kommentarer på hennes inlägg, jag skräms över att vi kvinnor inte kan hålla ihop och våga vara den vi är, att se ut hur vi vill och klä oss hur vi vill. Det är varje människas födslorätt! 

Jag själv är inte särskilt komfortabel med min fysik, jag vet att den enda som kan göra något åt det är jag, men så tänker jag att vadå jag är den jag är, take it or leave it. Om det ska handla om utseende är jag inte intresserad. Det som är viktigt är själen. Yttre skönhet var viktigt för mig när jag var ung, nu när jag snart är på mitt 49:e år är det inte lika viktigt längre. För mig är själen viktigare dvs. personligheten. Har du ett vackert inre blir du vacker per automatik utanpå också. Jag bestämde mig en dag för att ta kort på mig själv utan en tråd på kroppen - ja skratta ni - och det var faktiskt väldigt befriande, det tog ett par dagar innan jag tittade på bilderna men när jag gjorde det så tyckte jag faktiskt att - det här är jag och jag är stolt, stark och trygg med det! Jag hade aldrig kommit så långt om jag inte hade följt Stina Wolters Instagram. Och bara det är egentligen beklämmande - att någon annan människa ska vara den som öppnar mina ögon så att jag ser mig själv som den vackra varelse jag och alla andra är. 

Jag försöker leva som jag lär, men det är inte lätt, jag har lätt för ups and downs i livet, det är som en berg och dalbana, jag grubblar, blir sömnlös och nedstämd för att rätt vad det är komma tillbaka och ta livet med ett skratt och ta dagen som den kommer. Här och nu pratar vi ofta om, men det är inte så lätt att leva här och nu, har du ett tungt bagage med dig från ditt förflutna så är det inte lätt att bara släppa den ryggsäcken och leva här och nu. Det finns så mycket som behövs bearbetas och det är inte alltid lätt att utföra carpe diem. Däremot kan vi lättare sluta grubbla på framtiden, den har ju inte kommit den, den är ju inte här. På så vis lever jag här och nu, jag tar en dag i taget, jag ser sällan framåt och grubblar över det, jag grubblar över det som varit. Det är ju som min kompis brukar säga till mig "jävligt korkat att grubbla över något som redan hänt och som jag inte kan göra något åt" och det är ju sant. Det är ju så oerhört sant och viktigt att ta till sig. Det som har varit har farit, det kan jag inte göra något åt, men i dag kan jag göra om och göra rätt. Och det är befriande att tänka så. 

Jag läser om Me too och tänker att det är bra att vi uppmärksammar trakasserier på olika sätt och nivåer. Trakasserier förekommer i alla samhällsklasser, åldersgrupper, genus och även i djurvärlden. Vi kan aldrig tillåta någon form av trakassering vare sig om det handlar om sexuell sådan, eller om mobbing eller om etnicitet. Ecce homo sa Jesus - Se människan! Och det försöker jag göra. Jag tror gott om alla människor tills de bevisar motsatsen. Så vill jag också bli behandlad. Jag måste dock säga att jag tycker - förlåt alla medsystrar och feminister - att Me too börjar gå till överdrift. Det handlar just nu bara om mäns sexuella trakasserier, men det vet ju både ni och jag att även vi kvinnor har en förmåga att trakassera sexuellt. Jag säger inte att sexuella trakasserier är på något vis okej, det är hemskt och trasar sönder de människor som blir utsatta, jag säger bara att det är helt oberoende av kön som diskussionen ska föras. Ett nej är alltid ett nej, det har jag lärt mina söner, det lärde också min pappa och mamma mig när jag hamnade i tonåren. 

I dag drar jag ett tarotkort och får fram Åtta i vatten: Du känner att du behöver gå vidare. Det som en gång intresserade dig har förlorat sin charm och du söker efter mer mening och bekräftelse. Du har utvecklats andligt och känslomässigt och nu längtar du efter att lämna det förflutna bakom dig. Dessa ändringar kommer inte att gagna dig på det sätt du önskar. De inre sökningarna efter svar belönas nu. Låt inte något hindra dig från att gå din rätta väg. Om du känner ett tomrum i ditt liv, fyll det med hälsosamma saker! En omplacering eller förändring i ditt arbete eller i relationer är nu möjlig. 

Jag får också upp ett "hoppande kort" Page i eld: En spännande ny möjlighet kommer som kommer i din väg! Änglarna vägleder dig till att helhjärtat omfamna den här nya utmaningen. Det kan verka som en utmaning men det är du redo för. Blända människor med din originalitet och uppfinningsrikedom! 

Jag tar tacksamt emot dessa kort och tolkar dom som att livet är på rätt väg, att det du önskar kan du få, att det du ger också kommer åter till dig. Att min personlighet och mitt yttre är mer än good enough, att jag är jag och stolt, stark och trygg! 

Livet är här och nu, jag försöker släppa ryggsäcken, ta dagen som den kommer och inte blicka framåt. Men jag ger fan i Carpe diem, jag orkar inte springa runt och fånga dagen, utan jag njuter av det som finns mitt framför mig. Skratta mycket, Lev livet och älska alltid! 

Namaste <3 Cissi Blomman 

Inre frid

Ibland kan jag känna mig så ensam.
En ensamhetskänsla som inte går att ta på. Jag är inte ensam, jag har mina söner, goda vänner, mitt jobb och mig själv. Men ändå har jag emellanåt en känsla av ensamhet. Ju mer jag städar hemma, tänder ljus, läser en bok, ser på en bra serie, bloggar eller bara är så finns känslan där hela tiden. Att livet flyger ifrån mig, att allt jag gör med mitt liv är att jobba, äta, sova och städa. Det är inte good enough för mig. Livet är här och nu, jag vill leva ett liv, inte vinna ett krig. Vecka ut och vecka in jobbar jag 8-17, stämplar, leder, fördelar, administrerar, organiserar, ser till att jobbet flyter på. Jag försöker orka ta hand om mig själv och hemmet däremellan, men jag är på långa vägar inte alls lika framgångsrik hemma som på jobbet.
Jag vill göra så mycket mer än vad jag gör idag; jag vill resa, bo utomlands, jobba med något som ger mig total tillfredsställelse, jag vill ha tvåsamhet men ändå inte, jag vill skratta, vara glad och känna att jag lever ett liv som är gott. Men på något vis kommer jag aldrig dit.

Ibland känns det som att jag lever mitt liv i det förgångna, med minnen som jag plockar fram och vårdar. Minnen är som pärlor på ett halsband, skinande och blanka när man vårdar dom, men om halsbandet går av rullar pärlorna in i mörka hörn och glöms bort. Min gammelfarmor vårdade sina minnen ömt. Jag minns att jag satt uppflugen på hennes köksbänk, vi bakade och pratade. Hon pratade om sina livs minnen. Hon kunde gråta när hon tänkte på hur hon som 15-åring valde sig själv och sitt liv före sin mamma som blivit änka och hade små barn. Hon kunde gråta när hon mindes att hennes mamma aldrig hann få ut sin pension innan hon gick bort. Hon kunde skratta åt saker som hon och hennes familj gjort i början på 1900 talet och hon fick mig att lova att jag skulle vårda mina minnen och aldrig glömma var jag kommer ifrån.

För varje morgon jag vaknar och känner mig glad, då är det en bra dag. En dag som är ett oskrivet blad i mitt livets bok. Jag vill så gärna fylla min livsbok med bra saker, med roliga saker, allt som gör mig glad. Men ändå gör jag det inte. Jag trampar på utan att se mig om, utan att se om det finns vägskäl som kan ge mig ett bättre liv. Jag har alltid varit en dagdrömmare, jag reser oerhört mycket i tanken, men det räcker inte. Jag vill något mer. Jag vet bara inte vad jag vill. Och det är det som är mitt största problem, jag vet inte vad jag vill.
Jag vill vara en bra mamma, jag vill göra ett bra jobb, jag vill vara en bra människa och en bra vän. Men framför allt så vill jag vara Cissi. Jag vill leva det liv som gör att jag känner harmoni, glädje, livslust och värme. Hur ska jag göra då? Jag försöker leva som jag lär, vara ute i naturen, fotografera, läsa bra böcker, omge mig med saker och ting som gör mig harmonisk.
Jag har en destruktiv personlighet inom mig, på ett sätt är jag nog väldigt dubbel. Den harmoniska, positiva Cecilia som vill utvecklas och leva ett gott liv. Den destruktiva, mörka Cissi som gör allt det som inte är bra för vare sig kropp och själ. Jag har alltid varit så. Jag vet att jag har ADHD trots att den inte är diagnostiserad eller medicinerad. Den ådran, personligheten är också min största drivkraft, det är den som gjort mig till den jag är i dag, den som tagit mig framåt. Hade jag inte haft den drivkraften hade jag troligen varit på ruta ett eller kanske inte ens vid liv.
Men det är också den ådran som drar ned mig emellanåt, som gör att jag ser allt i moll, att jag rannsakar mig själv, stänger mig inombords och grubblar.

Senaste året har jag grubblat så mycket, haft så många sömnlösa nätter att min kropp har rasat. Senaste månaderna har jag brottats med olika former av tandproblem, nackhuvudvärk, ryggvärk och magsmärtor. Jag förstår att det kommer från mina grubblerier och min sömnbrist. Jag förstår att tankens kraft är stark och att själen visar mig genom att kroppen fallerar att jag behöver göra något.
Jag går på akupunktur för spända muskler och sömnbesvär. Jag går på avslappnande massage för att få min mur att mjukas upp. Jag bloggar, läser och fotograferar för att sluta grubbla. Efter några sejourer av samtalsterapi så har grubblandet minskat betydligt, mina känslor av skuld och skam över den jag är och det jag gjort har släppt. Just skuld och skam är känslor som förgör, som förstör kropp och själ. Jag förstår att jag behöver tänka positiva tankar, att negativa tankar släpper lös energier som är skadliga. Att allt ältande - eller overthinking som de säger over there - gör att min kropp totalt rasar ihop.

Innan jag skilde mig kände jag mig också ensam, en ensamhet i en så kallad tvåsamhet är den värsta sortens av ensamhet. När jag sedan blev ensam så som jag ville kändes det bra, jag kände att jag kunde leva mitt liv, det liv jag önskar. Barnen är stora och har sina liv, de behöver inte sin mamma lika mycket, det är en ensamhetskänsla även det. Vem är jag om jag inte är mamma?! Fredagsmys är ett minne blott, ett minne jag vårdar ömt. Alla våra helgkvällar i huset när vi tände massa ljus, åt god mat tillsammans, hängde i soffan och kollade på Fångarna på fortet, Idol, Melodifestivalen, gladiatorerna osv. är minnen jag bär med mig. Jag har hela tiden trott att jag skulle tycka det var skönt när barnen flög ut ur boet och klippte navelsträngen, men det är inte den känslan jag har. Jag är stolt över att de har bra liv och att de är lyckliga, men jag känner mig väldigt glömd. Jag är säkerligen inte ensam om att känna så. Någonstans har jag läst att tvåsamhet har några faser i livet som gör att de hamnar i skilsmässostatistiken. När barnen är små, när barnen blir tonåringar och när barnen flyttar ut. För min del kom vi till fas 2, när barnen hamnar i tonåren. Vi - deras far och jag - hade så oerhört olika syn på tonårsuppfostran, på hur livet skulle levas som tonårsfamilj, bråken blev fler och fler, jag blev tröttare och tröttare och till slut gick det inte längre. Jag sörjer att jag inte kunde hålla ihop men familj, det är en känsla av misslyckande som jag grubblat mycket på. Jag ångrar inte beslutet men jag undrar om jag hade tagit beslutet om jag vetat hur saker och ting utvecklat sig. Jag är osäker på det.

I dag har jag dragit kort från mina fyra olika kortlekar; Ärkeänglarnas orakelkort, Gudinnornas vägledning, Änglaterapi och Änglatarot. Jag fick upp fyra kort som jag har försökt tolka efter bästa förmåga; Ärkeängel Camael:"Ditt livssyfte leder dig till ett välsignat karriärbyte". Gudinnan Diana: "Håll dina tankar, känslor och handlingar stadigt fokuserade på ditt mål så kommer du att nå det". Änglaterapi: "Du får stöd av energier från kristaller i din nuvarande situation" Änglatarot: "Lyckliga tider. Gör upp positiva, optimistiska, långsiktiga planer. På rätt väg". Ur samma tarotlek Änglatarot får jag ett "hoppande kort" - det är kort som ska studeras noggrant då det är ett budskap från ovan: "Missa ett tillfälle. Missnöjsamhet eller tristess. Öppna dina ögon inför möjligheterna".
Hur tolkar jag dessa kort? Jag väljer att tolka dem precis som de är. Att jag behöver lyfta blicken, tänka positivt, se framåt och ta för mig av livet. Att inte ge upp för destruktiva tankar, grubblerier och det som har varit. Att endast behålla de pärlor av minnen som är goda och att börja leva i nuet.

Jag känner att gudinnan Dianas kort ska jag skriva ut här i bloggen som en tankekraft till mig själv och alla andra som vill läsa. Det får bli the card of the day. De andra korten tar jag också till mig givetvis, annars skulle jag inte dragit dem.

Budskap från gudinnan Diana: "Ståndaktighet innebär att man håller fast vid ett beslut och inte tillåter sig att rubbas av yttre krafter. Föreställ dig att du är som en mäktig ek, med rötterna djupt förankrade i Moder Jord. Känn din solida styrka och hur du stadigt växer uppåt. Var viss om att vad som än händer kommer du att lyckas! Dina grenar kan vridas och vändas när du böjer dig mot ljuset, men dina orubbliga avsikter kommer att se till att inga vindar kan "blåsa bort" dig från ditt uppdrag. Ta ansvar för din kropp, din tid och ditt sinne och håll dem fokuserade på ditt mål!"

Vilka fina kort jag fått för dagen, budskap som är konkreta och som jag kan jobba med. För visst är det så att jag rätt vad det är känner tristess och missnöjsamhet, att jag då sänder ut negativa energier till universum och som omedelbart sänder tillbaka detsamma. Självklart ska jag lägga upp positiva, långsiktiga planer, självklart ska jag leva det liv jag önskar här och nu. Inte mår jag bättre av att leva i det förgångna och älta det som har hänt och som ändå inte kan göras ogjort.

Jag tycker det är fint det där med eken. Jag brukar när jag försöker somna tänka mig att jag går över en äng, solen strålar och värmer mig, vinden smeker min hy och rufsar till mitt hår. Jag ser en ek, en stor och ståtlig ek som i majestät sträcker sig upp mot himlen. Jag går fram till eken som öppnar sin stam och jag går in i eken. Mina fötter blir till ekens rötter, jag sträcker upp händerna mot ekens krona och mina händer och armar blir till ekens grenar. Jag känner hur jag blir ett med eken och jag känner mig hel, stark och stolt. Har jag tur så somnar jag där. Men ibland har jag varit kvar i eken länge och känt känslan av styrka och stolthet. Det är en bra känsla, en känsla av kraft. Att då mitt gudinnekort tar fram att jag ska föreställa mig som en ek är lite surrealistiskt men så oerhört coolt. Det är ju detta jag tror på. Det jag alltid trott på. Naturen är en helande och läkande kraft.
Jag ska ta mig ut i naturen och vara mer utomhus, jag ska rensa bort negativa, destruktiva energier och vara Cissi - den positiva och glada med en livsgnista och energi som få har. Det är dags att borsta bort dammet, vända ansiktet mot solen och låta skuggorna falla bakom mig.
Namaste <3 Cissi blomman