Den som kan ändra ditt liv ser du i din spegelbild

"Öppna dina ögon, titta in - är du nöjd med det liv du lever?" Bob Marley

Det är något jag har frågat mig de senaste veckorna, är jag nöjd med det  liv jag lever? Är det det här jag ville och vill? Jag vet inte vad Mr Marley såg när han tittade in i sina ögon, men jag ser mig själv i mina ögon, jag ser att jag är på väg tillbaka, tillbaka till mig själv. Till Cissi. Men det känns ändå som att det är en lång väg tillbaka, jag har många bitar kvar att pussla ihop.Och ska jag vara helt ärlig vet jag inte vad jag ville eller vad jag vill mer än att jag vill vara jag och jag vill leva i fred och frihet.
I´m going with the flow har alltid varit ett av mina motton, att bara följa livets ström, att se vad som händer och vart det leder mig. Men det är egentligen inte bra på något sätt för mig, att följa livets ström, jag behöver en plan, om än bara a plan for the day så behöver jag likafullt en plan, annars är det lätt hänt att jag flummar i väg på livets väg precis som Bob Marley.

Jag fortsätter på samma tema, jag tycker att det är ett intressant ämne. Vem är det som bestämmer hur ditt liv ska se ut. Samhället? Nej, samhället bestämmer endast hur vi ska förhålla oss till varandra för att inte förorsaka anarki. Mina föräldrar? Ja från början är det ju deras uppfostran som är min grund, men idag vid 48 års ålder är svaret ändå nej. Mina barn? Både ja och nej. Ja jag behöver finnas för dem, ta hand om dem och jag behöver vara en så bra förebild jag förmår men nej, mina barn bestämmer inte över hur mitt liv ska se ut, för om några år så är de utflugna och allt jag har kvar är fotografier och några familjemiddagar. Det är livets gång  och det är så det ska vara. Och det finns en enkelhet och en trygghet i det.

Den som bestämmer hur livet ska se ut är endast en enda person och det är du! I mitt fall är det jag och jag gör mitt bästa för att staka ut min framtid. Jag har många jobb och uppdrag - enhetschef, yrkeslärare, föreläsare, mamma, kompis och människa. Men det svåraste uppdraget av dem alla är att vara just människa. Så är det! Att vara människa är ett sammelsurium av tankar, känslor, intryck, händelser och det är svårt att alltid klara av livet och dess strömningar. Det finns så oerhört mycket frestelser i världen och livet. Att inte falla för frestelserna är inte lätt, speciellt inte when you going with the flow. Jag har alltid haft svårt att hålla mig från frestelser, jag lyckas både och, ibland bättre, ibland sämre. Men på det stora hela har jag fått balans i mitt liv tycker jag.
Mycket jobb, mycket föräldraskap, mycket Cissionism och sedan en liten krydda av partylife. That´s me! Ja just det och sedan galenskapen förstås :) den humoristiska, anarkistiska blomman som poppar upp när man minst anar det, rebellen från Ockle som alltid gått sin egna väg och gjort det som fallit henne in. Tyvärr har åldern inte gjort den sidan särskilt bättre, snarare är det nog så att jag nu mitt i övergångsåldern lever ut igen, jag har inte små barn längre, jag är singel och jag kan göra det jag känner för. I´m going with the flow även om jag har a plan of action och jag har så bra balans som går att ha just här och nu för mig. Och jag är tacksam för det!

Jag har hittat tillbaka till mina gamla vänner, jag har hittat tillbaka till mig själv och sakta men säkert rasar kilona av mig, 7 kg har jag gått ner utan att behöva göra något särskilt, nu behöver jag däremot det där lilla extra. Jag ska börja cykla och gå till jobbet, varannan dag gå och varannan dag cykla. Det är 3 km härifrån till jobbet om jag går tar det 35 minuter, om jag cyklar tar det 13 minuter. Det är naturligtvis långt kvar även där, trivselvikten är det låångt till men jag tar en dag i taget. Här och nu är mitt motto. Ja må du leva i dag är en bra måttstock. Jag vägrar gå runt och må dåligt över min vikt, jag vägrar gå runt och må dåligt över att jag har många kilo kvar att gå ned och framför allt vägrar jag att klä mig i stora, bylsiga kläder. Jag är jag och jag tänker banne mig inte gömma mig. Ta mig som jag är eller see the back of my ass when i`m leaving you!

Är jag tuff? Nej jag är inte tuff! Långt i från. Jag har stunder som alla andra när jag känner mig ensam, ledsen, rädd, otillräcklig, värdelös, ointelligent, ful, grå och oattraktiv. Men jag lyfter alltid ansiktet mot solen och låter skuggorna falla bakom mig. Jag reser mig alltid upp från de stunderna, jag faller och jag reser mig, jag faller och jag reser mig. Ups and downs och i det finns det helt klart en tuffhet och en seghet. Jag viker mig sällan eller aldrig för något. Och jag reser mig alltid upp!

Egentligen är det dock mest status quo när det gäller mig. Jag är inte manisk, jag är inte depressiv, jag är liksom bara Cissi. Ofta glad, inte mycket rubbar mig, men jag har ett hetsigt humör även om jag har mycket närmre till skratt än till ilskna utbrott. Jag är en sanningssägare. Om någon frågar mig en sak så säger jag sanningen, så är det bara, så därför är det dumt att fråga mig om man inte vill höra mitt svar. En gång sa en jobbarkompis till mig: "En sak ska du veta Cissi, ingen älskar en sanningssägare". Jag tittade på honom ganska länge och sedan sa jag "och vem fan har sagt att jag vill bli älskad".  Jag kände att det var nära han åkte på en propp. Och jag frågade honom "menar du att för att bli älskad ska jag gå runt och ljuga? Är det vad du säger mig? Att jag ska vara som kreti och pleti och försöka passa in som en annan jävla rövslickare, är det vad du kallar att leva?" Han fick backa på det han sagt om vi säger så och jag fortsätter min väg som rak och ärlig.

Jag har ett hetsigt temperament och när månen, stjärnorna och planeterna går ur kurs och någon gör eller säger något som jag uppfattar som oförskämt kan det blixtra till ordentligt, och då viker jag mig sällan förrän universums himlakroppar återigen är i rätt kurs.

Så när jag öppnar mina ögon och tittar så ser jag mig själv här och nu, och jag är faktiskt rätt nöjd om jag betänker alternativet. Jag vill ha så mycket mer av livet men som det är just nu, just här och nu så är jag tillfreds. Jag har fantastiska barn, de och jag är friska, jag har ett jobb som utvecklar mig, jag har en ekonomi som är hyfsad, jag har ett hem jag trivs i och jag har sakta men säkert skaffat mig en ny vänskapskrets. Den vi hade som gifta är borta för alltid, så blir det har jag förstått, i nöden prövas vännen och har man umgåtts par om par så blir det väldigt konstigt när ena paret är singlar. Men jag tänker och känner att det är inte min förlust. Jag vägrar låta mig nedslås.

Livet är här och nu och på livets resa vill jag må bra! Det är mitt ansvar att se till att jag mår bra, för om jag mår bra då mår mina barn bra, om jag mår bra så är inte mitt liv förgäves. Jag har förhoppningsvis 35 goda år kvar att leva och då vill jag leva dem fullt ut.

Jag drar ett gudinnekort och får upp den egyptiska gudinnan Hathor - mottaglighet. "Tillåt dig själv att ta emot. Detta kommer att höja din intuition, energinivå och förmåga att ge till andra. Du har en moderlig sida i dig som gör att du naturligt tar hand om behövande, men denna sida måste vara i balans med mottagande, annars blockeras flödet. Mottaglighet är den kvinnliga energins essens och det innebär att du tillåter dig själv att ta emot med älskvärdhet och tacksamhet. Om du känner skuld när du ber andra om hjälp, eller om det inte känns bra att ta emot gåvor, så blockerar du din kvinnliga energi. Din mottaglighet är precis lika naturlig som din omvårdande och givande energi. Mottaglighet gör att du hör änglarnas röster tydligare. När du tar emot har du större resurser att ge till andra. Börja med att lägga märke till de hundratals gåvor du får varje dag. Det kan vara något vackert du ser i naturen, att du bevittnar ett rörande ögonblick mellan två människor, eller att du får en kram av någon du älskar. Säg bara "tack" för varje gång och var medveten om att de fyller på ditt förråd och håller ditt gudomliga flöde igång. Var mer i din kvinnliga energi"

Woaw vilket kort, jag känner att gudinnan Hathor har mycket att lära mig och att det hon säger med detta kort är att jag behöver våga ta emot hjälp, våga vara sårbar, våga vara kvinna trots mina fel och brister, våga älska mig själv och våga bli älskad för den jag är. Att fortsätta vara Cissi och vara öppen och mottaglig för livet.

Och jag tänker att Bob Marley han har så rätt, det är oerhört viktigt att se sig i spegeln, in i sina ögon, titta djupt och se och känna att jag är nöjd med det jag ser. För om jag inte är det hur ska jag då få ett gott liv, hur ska jag då få den vänskap och kärlek jag precis som alla andra vill ha? Om inte jag trivs med mig själv, hur ska då någon annan trivas med mig? Det dagens fråga till mig och mina läsare.

Det är du som äger ditt liv, ditt mående och din mentala hälsa. Och se till och lev. I morgon kan det vara för sent. Res, skratta, säg vad du tycker och känner oavsett vad du kan tänkas få för reaktion tillbaka, vill du ha passion - säg det till den du vill vara passionerad med, vill du ha ett job-  säg det till den som anställer, vill du ha en kram - säg det till den du vill krama, vill du äta kakan och ändå ha den kvar - Gört! Lev ditt liv! Vem är det som bestämmer i ditt liv. Det är du! Ingen annan. Och ibland när du behöver hämta hem dina energinivåer, dra dig då tillbaka, till din innersta plats, hämta hem din aura och finn din inre frid så kommer du att blomma ut med enrgier du aldrig trott att du besuttit.

Den som kan ändra ditt liv ser du i din spegelbild <3

Namaste Cissi Blomman <3 <3 <3

Good deeds or dirty deeds - valet är ditt

Att leva är nog bland det svåraste som finns. Ständigt ställs vi inför frestelser och val, ibland gör vi bra val, ibland gör vi mindre bra val. Valen är ju dock alltid våra. Vi bär alla på känslor och ryggsäckar. Vissa av oss använder känslorna för att göra gott, andra använder känslorna för att ödelägga. Dock har vi valmöjlighet att göra rätt val både när det gäller frestelser och känslor.
Du får en andra chans säger vi ofta, men vad händer sedan då? Ska vi bara ge människan två chanser? Är livet så enkelt att om du gjort ett dåligt val - a dirty deed-  då är du en sämre människa om du inte gör rätt val nästa gång?

Jag tror på att ge många chanser både till mig själv och de jag har i min närhet. Självklart beror det på vad det är för deeds som har begåtts, vissa saker är oacceptabla i ett samhälle och då är det svårt att ge en andra chans eller fler chanser överhuvudtaget, men det har vi en brottsbalk för och inget jag tänker gå in på här.

Jag vill mer återgå till mina funderingar kring människors val, om etik och moral.När ger vi upp? När känner vi att allt håller på att falla samman? Hur kommer det sig att vi gör mindre bra val när vi egentligen vet vad som är rätt och vad som är fel? Jag tror mycket på uppväxten, miljön som vi levt i, visst är arv också en byggmassa men jag tror mest på miljön.

Jag växte upp i en bra familj, en familj som älskade mig och som gav mig en personlighet som är rakt på sak, modig och positiv. Men jag var ändå blyg i stora församlingar, jag var kortväxt, hade fullt med eksem och bet på naglarna. När jag började 4:an på Peterslundsskolan i en helt ny klass var det bäddat för utsatthet. Jag blev mobbad. Hela 4:an, 5:an och 6:an blev jag svårt mobbad och utstött. När ni andra dansade på disco, var med i sanning eller konka så var jag panelhöna, ingen ville dansa med mig, ingen ville då rakt ha sanning eller konka med mig. Jag var eksemhäxa och konstig. Jag sa vad jag tyckte, ville jag inte något så sa jag det och det togs inte väl emot.

På sommarlovet mellan 6:an och 7:an när jag skulle byta skola till Ramdalsskolan, var jag rädd. Livrädd att det skulle fortsätta denna utsatthet, denna plåga. Jag låg en natt och funderade på om jag skulle helt enkelt strunta i att gå dit, om jag skulle lämna allt och aldrig mer komma tillbaka. Men där och då fick jag en styrka - kanske första tonårshormonen började poppa upp - och jag beslutade mig för att slå tillbaka, och att aldrig mer ta skit, aldrig mer vika mig för något eller någon.
Första skoldagen var de där - mina värsta plågoandar - de började med att sätta krokben för mig och förväntade sig att jag skulle bli ledsen, rädd och som en strykrädd hund ta mig därifrån. Jag gjorde ingetdera, det jag gjorde var att jag skrattade med dom. Deras miner var obetalbara.
När vi sedan gick till engelskalektion och fick våra platser ville engelskaläraren att jag skulle sitta i mitten med mina plågoandar framför mig, bakom mig och på sidorna. Helt enkelt bli omringad.
NEJ sa jag! Jag sitter längst bak! Jag tog mina böcker och satte mig längst bak. Engelskaläraren blev högröd i ansiktet och skrek så det ekade att jag skulle sitta där han sa till mig punkt slut!
NEJ sa jag, jag sitter bra här, vill du flytta på mig får du bära mig. Han blev eldsflammig i hela ansiktet tog upp en nyckelknippa och kastade mot mig - likt en projektil - jag hann precis ducka och så skrek han ut!, du får sitta i OBS-klassen!!!
Jag tog upp nyckelknippan och jag kände hur det brann till i huvudet, nu fick det fanimej vara nog! Jag tittade på honom skrattade och sa det kan du glömma och sulade tillbaka nyckelknippan som strök förbi hans kind rakt in i svarta tavlan. Det blev dödstyst i klassrummet. Läraren sa inte ett ljud, mina plågoandar och övriga medberoende som aldrig sagt ett ljud av rädsla för att råka lika illa ut själva satt som förstenade. Var detta lilla Cissi - eksemhäxan?? Vad hade hänt?!?!
Jag tog mina böcker gick ut, tittade på läraren och mina så kallade klasskamrater och talade om för dom varför jag vägrade sitta i mitten, talade om för dem hur mitt mellanstadiet sett ut. Jag talade om för dem att nu var jag trött på denna behandling, jag talade om för dem att varje gång de utsatte mig för något så skulle jag slå tillbaka ännu värre. Sedan gick jag. Det var aldrig någon som utsatte mig för något igen.
Nästa gång vi hade engelska satt lilla Cissi längst bak i klassrummet. Jag hade gjort ett val - ett bra val!

Dessvärre hade min skolgång givit mig en skev bild av människan och jag gjorde många mindre bra val därefter, hela högstadiet och gymnasiet var Rock´n Roll för mig, dock inte betygen de var mer Blues. Men jag levde ut, jag såg till att få dansa på fritidsgården, tog för mig av kyssar och uppmärksamhet. Levde rövare med likasinnade och hade säkert hållit på så i oändlighet om det inte vore för min uppväxt på hemmaplan, min uppfostran. Till slut så lugnade jag mig, började jobba och mitt driv fortsatte men nu med jobbet. Jag har alltid drivits av känslan "jag ska visa dom jävlarna", det tog lång tid att förstå att den jag vill bevisa något för är mig själv. Jag vill bevisa att jag duger som jag är, att jag är fantastisk och att det liv jag har haft bakom mig är något som har gjort mig till den jag är i dag, att det är en del av min framgång. Det vill jag tro.

When everything seams to fall apart, that´s when everything new that you prayed for has room to enter your life /Doreen Virtue

Den går rakt in i hjärtat, den texten. För där och då på sommarlovet mellan 6:an och 7:an då föll allt, jag kände att jag inte orkade mer men jag reste mig upp och jag slog tillbaka och jag tog tillbaka mitt liv. Jag tog tillbaka rätten att vara Cissi, med eksem, med nagelbitning, med it´s my way  or the highway. Och när jag tänker på vad som hade hänt om jag inte fått den styrkan där och då så känner jag att om jag betänker alternativet har mitt liv varit väldigt bra, jag har haft det gott. Jag har fått och jag  har tagit alla chanser och tagit mig framåt. Jag har gjort mer bra val än dåliga val i livet och det är jag STOLT över!

Voltaire sa en gång "I have decided to be happy because it´s good for my health". Det hade han rätt i, tänker vi mörka det-går-inte tankar då kan jag lova att allt inte kommer att gå, men om vi tänker det-kommer-att-gå bra-tankar då kommer det att gå bra. När vi tänker positiva tankar har vi beslutat oss för att vara lyckliga, vi har beslutat oss för att rensa våra själar och sinnen från negativa energier och vi kommer att må så mycket bättre.

Sist men inte minst vill jag ändå skriva: Följ ditt hjärta, men glöm inte att ta med hjärnan! Do good deeds and karma will respond. Do dirty deeds and karma will respond. Your choice!


If you want a change - you must be the change you will see in the world /Mahatma Gandhi

Jag önskar er alla en kväll med bra val, men om du skulle göra ett mindre bra val så har du i alla fall hos mig en ny chans att få beroende på vad valet utmynnade i.

Och glöm aldrig - den som är utan synd kastar den första stenen - ett livsråd jag försöker leva efter!

<3 Namaste <3 Cissi Blomman

Kvinnokraft en ynnest eller ett ok att bära?

Fullmånevecka, det har känts.Jag har full koll på månens faser och jag vet hur jag fungerar när månen är ny, full och i nedan. Fullmåneveckan är alltid oerhört kaotisk, känslor svallar, temperamentet exploderar och passionen pulserar.
I går var det skärtorsdag, enligt sägnen åkte häxorna till Blåkulla och festade med djävulen. Den sägen håller vi fast vid här i Sverige. Vi skämtar och skojar om att vi ska till Blåkulla - så även jag - men i själva verket var det inte så roligt. Starka kvinnor som tog hand om sig själva i oår blev utsatta för häxjakt, brändes på bål eller slängdes hopbundna i åar och sjöar för att se om de sjönk. Sjönk de inte var de häxor och brändes på bålet, sjönk de var de inte häxor och det var ju synd men likväl var de döda.

Vi har en grym historia i Sverige. Svensk historia är grym, mycket lidanden och umbäranden har våra förfäder fått utstå. Föddes du inte med silversked var umbäranden fattigdom, svält och övergrepp. Var du född med silversked var det inte mycket bättre, då blev du bortgift mot din vilja och du förväntades leva ett liv i tacksamhet över att du hade det gott ställt och inte behövde leva i fattigdom och svält, men övergrepp blev du ändå utsatt för.

Jag tänker mycket på kvinnokraft, vi kvinnor är starka men vi är dubbla personligheter, vi har även så mycket kärlek och känslor i kroppen. Detta gör oss både sårbara, utsatta och farliga.

Att vara en stark kvinna är inte alltid något som ses med blida ögon i vårt samhälle. En stark kvinna kan kännas som ett hot. Många män och (även kvinnor) är rädda för starka kvinnor och i stället för att hylla deras kvinna som besitter kvinnokraft trycker de ner henne i rädsla över att inte få vara den starka grottbjörnen.
Men tack och lov är det inte alla män som hatar starka kvinnor.

Är det då bara män som förtrycker kvinnor? Nej vi är oerhört duktiga på att trycka ned varandra och oss själva. För det är vi som är samhället, alla män, kvinnor, barn, gamla som unga. Det är vi som sätter normen för vad som är normalt och vad som är onormalt. Och det är vi som tillåter oss bli hunsade och nedtryckta.

Jämlikhet skanderar många - ja jag står för jämlikhet och tror på jämlikhet. Men jämlikhet för mig är inte könskvotering, jämlikhet för mig är inte att mannen ska laga mat och kvinnan meka med bilen. Jämlikhet för mig är lika lön för lika arbete, rätt person på rätt plats - dvs den med bäst kompetens, kunskap och vilja gör jobbet. Jämlikhet är något att slåss för, men könskvotering är något vi bör begrava enligt mig. Jag vill ha ett jobb, ett uppdrag för att jag är bäst! Inte för att jag är en kvinna på en överbelastad arbetsplats med män eller vice versa. Det är inte jämlikhet för mig. Det är trams.

Kvinnor i maktens korridorer ska ha taxklackar, knytblus, kavaj och kjol som går till knäna med naturfärgade silkesstrumpor, män ska ha kostym och typ backslick. Det är norm, det har vi satt som normalt. Men jag menar vem fan vill rassla runt i taxklack och knytblus? Inte en normal kvinna men ska männen klara av att förhandla med henne behöver hon se ut som dom så gott det nu går i normalitetens värld, gud förbjude om dekolletaget syns!! Klädnormer är inte heller det jämlikhet det är något som vi kvinnor rättar in oss i ledet för att få vara med och leka i männens värld. Fuck normer! Vem bestämmer vad som är normalt och onormalt. Och vad är egentligen normalt?
Många säger till mig - du är inte som alla andra svenskar, du är så mycket människa, du är inte riktigt normal. TACK GODE GUD för det säger jag då! För jag anser mig vara en stark FANTASTISK kvinna som går min väg, klär mig i det jag känner för och står för det jag tror på! Och får jag inte vara med och leka på grund av det då är jag hellre ensam.

I dag är det långfredag, en fredag då Jesus från Nasareth fick släpa sitt kors uppför golgata där han spikades upp på korset för att hans lära var fel, för att han predikade kärlek och styrka och att den som är utan synd kastar första stenen. Han led för våra synder sägs det. Och han återuppstod och fick sin plats i himlen, hans martyrskap blev belönat. Jag tror ju på Jesus, Johannes döparen och lärjungarna. Jag tror på att de besatt medicinala gåvor, en gemensam tro på kärlek och att det sågs som annorlunda, att det sågs som något som var tvunget att slås ned. Därför spikades Jesus upp på korset, han var farlig för han förespråkade en ny lära, något som var annorlunda och som inte var till gagn för maktens män. Han spikades upp på korset endast för att människorna omkring honom var rädda. Han spikades upp på korset för att skrämma hans lärjungar och troende till tystnad och lydnad. Inte för att vi har och alltid kommer att synda. Utan för att vi människor alltid är rädda för allt som är annorlunda. Det är min tro!

I dag tar jag ett änglahealing kort, det känns som att det är den bästa änglatarotleken idag.

Jag får upp "Släpp, rensa, ta bort - Använd bara positiva ord och tankar eftersom de snabbt tar form i verkligheten. Be änglarna att rensa bort effekter av gammalt negativt tänkande. 
Har du klagat eller oroat dig senaste tiden? Ser du dig själv som ett offer för omständigheter eller människor? Kortet pekar på att du har använt negativa affirmationer när du har beskrivit dig själv i olika situationer. Änglarna ber dig att bli mer medveten om vad du säger, tänker och skriver om dig själv. Dina tidigare val av ord har blockerat dig, men lyckligtvis kan blockeringen lösas upp i samma ögonblick som du väljer positiva ord. Kanske har koffein, nikotin, socker eller andra stimulerande medel bidragit till ökad oro i ditt sinne. Änglarna hjälper dig att minska eller bli av med begäret efter stimulerande medel. Detta kommer att lugna och rensa ditt sinne så att du har möjlighet att noga överväga och väga ord som beskriver din längtan i stället för rädsla."


Jag tycker att det var ett klockrent kort att få upp en dag som denna.

Jag har skrivit om häxjakt, rädslor, normer, jämställdhet och trosuppfattningar. Och visst har jag skrivit negativa saker här ovan om andras val. Vem är jag att döma? Jag kan då rakt inte kasta första stenen men jag kan tänka positiva tankar, le och hoppas att världen ler och är positiv mot mig.

Namaste <3 Cissi blomman

Det fria livet är vår födslorätt - vi står enade!

En solig vårdag, en fredagseftermiddag, slår mörkret till, mitt i vårt hjärta, vår huvudstads Drottninggatan. En gata som är fylld av glada människor som firar in en välförtjänt weekend. Som sitter på uteserveringar och njuter av livet, det fria livet. Dekadent? Ja absolut, vi lever i ett fritt land, vi arbetar för vår brödföda och vi tar oss rätten att njuta av livet.

Men mörkret vill skrämma oss, mörkret vill kedja fast oss i rädsla och förtvivlan. Utöja, Paris, Bryssel, London, Stockholm, listan blir längre och längre. De drar likt ett korståg genom den fria världen för att skrämma oss ned på knä.

Men det terrorismen inte förstår, det är att vi böjer oss aldrig för mörkret. Vi låter ingen ta vårt fria liv i från oss. Vi sörjer de våra i dag, vi sörjer och vi är chockade. Men vi reser oss upp som ett enat folk och vi står stadigt i vår  tro att ett liv i fred, frihet och kärlek är ett liv som är vår födslorätt.

Se på Frankrike, de har varit på knä under både första och andra världskriget, de har utsatts för grym terrorism i närtid men alltid rest sig upp United! I natt släckte de Eiffeltornet till förmån för Stockholm som ett bevis på solidaritet!

Se på London som under blitzen bombades sönder och samman, hela England stod upp och tog emot Londons barn, Englands barn och Londonborna stod upp för sitt land och sin frihet. De dansade och log trots rädslan, trots att ondskan var runt knuten, de dansade och log på nätterna, och de slogs för sitt land på dagarna. Varför? Därför att den fria människan aldrig kan böja sig för rädslan, ondskan och mörkret.

Se på Norge och Danmark, se filmen Flamman och Citronen - se hur våra grannländer slogs för sin frihet, se hur dess motståndsrörelse hade möten just i det Stockholm som i dag vaknar upp skändat.

Jag tänder ett ljus för de drabbade och många tårar har fallit. Goda vänner var bara 100 meter ifrån attentatet. Chockade men vid liv. Alla hade inte samma tur och det är för deras skull vi inte får förlora oss i rädsla och förtvivlan, det är för deras skull vi måste stå upp för det fria livet. Låt oss stå starka, se bara till att vi inte ger efter för rädsla och mörker. Då har terrorismen vunnit slaget om Sverige.
Det kan vi aldrig tillåta!

//Cissi

Rollercoaster i känslor

I dag har jag haft en omtumlande dag, delvis deppig, delvis glad och delvis beslutsam.

Deppig för att husvagnen som jag och min ex man haft på mitt smultronställe Jogersö nu är ett minne blott. Platsen är uppsagd, vagnen är bortforslad och uppställd på parkering. Det kändes mycket mer än jag kunde tro, direkt vid vårt uppbrott gjorde vi upp att han tar vagnen. Jag har inte råd att ha den och har heller ingen önskan att ha den själv. Och ändå kändes det ända in i själen, jag har älskat att hasa runt där och att leva husvagnsliv. Men allt har ett slut. Många tårar har fallit idag, inte bara för husvagnen naturligtvis utan även för hur livet blev, att jag inte kunde hålla ihop mitt äktenskap och min familj. Det känns oerhört tungt. Men jag ser framåt, blickar upp mot solen och låter skuggorna falla bakom mig. Det är inget fel att gråta, det är bra för själen att få lätta lite på vikten.

Jag är glad därför att jag blivit nominerad att hålla ett seminarium på nationella primärvårdsdagarna i ämnet effektivare resursutnyttjande i vården och rätt använd kompetens. Det känns oerhört hedrande och även om jag inte blir utvald till att hålla seminarium är jag oerhört glad över att ha blivit nominerad. Det är riktigt stort faktiskt. Jag sträcker mig mot himlen och känner hur högt jag når!

Och beslutsam är jag - beslutsam att följa min själsväg, att följa min vilja och att ha roligt. Att göra det man måste är att göra det man vill. Jag mår bäst ensam, jag vill skriva - här på bloggen men jag skriver också vid sidan av min släkthistoria och mina memoarer - jag vill utvecklas i det andliga och jag vill hålla på med fotografering.Jag vill jobba och jag vill driva runt mig själv. 

Jag är en alfahona och alfahonor är svåra att ha att göra med, stolta och starka är vi. Och vi mår bäst själva. Men visst gör det ont. Jag mår inte bra av att göra de jag älskar mest illa. Jag hade önskat att jag kunde ge mina barn en trygg framtid där det fanns en hel familj att falla tillbaka på. Så blev det inte. Och det får jag leva med. Att jag krossat min familj för att få förverkliga mig själv, egoism ja absolut, men det är viktigt för mig. Och även om det är mitt beslut gör det jävligt ont! Jag blir så trött när jag får höra "det var ju det här du ville, var glad". Jadå jag är glad, men jag är också ledsen och jag är också arg. Jag är ett eldtecken, jag lever på mina känslor och just nu är livet en rollercoaster i känslor men för det mesta står jag upp och när det går nedför kravlar jag mig med en dåres envishet upp igen. Stolt, stark och trygg!

Det går bra i yrkeslivet, riktigt bra faktiskt. Men det går inte särskilt bra i privatlivet. Det är ensamt (ja jag vet jag vill leva ensam), jag har ingen att prata med efter jobbet om hur dagen varit, familjemiddagarna är ett minne blott. Den stora sonen är 18 år och sällan hemma, den yngre är hemma men det blir inte mycket till familjemiddag med bara oss två. De vänner jag haft och som vi träffat par om par har försvunnit, mitt husvagnsgäng har jag gått ur eftersom jag inte har någon husvagn längre och de vänner jag hade innan jag gifte mig och fick barn har jag försummat. Tack och lov har jag så mycket jobb att jag klarar mig ändå och jag har mina barn och jag har tre goda vänner som jag återfunnit, de känner inte varandra men jag har känt dem var och en sedan 80-talet. Jag har skrivit det här förr och jag skriver det igen - utan dem hade jag blivit tokig. De har stöttat mig när jag gråtit, skrattat med mig när jag varit glad och pimplat vin med mig när jag varit partysugen. Många långa timmar har vi chattat och många långa timmar har vi suttit och pratat in på småtimmarna. Jag önskar alla att ha dessa goda vänner. Tänk att dom de facto kom tillbaka till mig när jag hörde av mig trots att jag försummat dem i så många, långa år. Det är vänskap och jag är oerhört tacksam. 

Så på det stora hela går det nog bra i privatlivet, det ser väl ut så som jag vill ha det. Jobb i veckorna med soffhäng vardagskvällarna, städning och förhoppningsvis lite kul på lördagarna och söndagarna är vilodag. Ja jag har det nog rätt bra faktiskt. Jag har ju mig själv och mina barn, det finns de som har mindre än så. 

Jag tar ett änglatarotkort och får fram: Fem i vatten - Saker och ting har kanske inte blivit som du förväntade dig. Var försiktig så du inte fokuserar för mycket på det negativa, då det finns något positivt i varje situation. Du kan  missa ljusglimtarna. Att kämpa eller att försöka ignorera förändring hjälper dig inte. Ha i stället tillit till att allt händer av en orsak. Det är hälsosamt att sörja det som är förlorat och ta tiden att helas. Ta hjälp av vänner, familj och kloka rådgivare för stöd och tröst. Du är i slutet av en relation och har en önskan att kunna ändra det förflutna. Kanske gråter du över spilld mjölk. 

Haha jag blir full i skratt, mycket av detta kort stämmer överens med det jag skrivit ovan. Mina änglar vill mig och er läsare väl. De vet att efter regn kommer solsken och att livet ger och livet tar. De vet att vi har lätt att hemfalla åt negativa tankar men de vet också att det finns mycket positivt i livet och att allt har en mening. Jag finner tröst i detta kort. Och jag blir stärkt. 

Jag är en trotsig, oförbätterlig kvinna, outhärdlig för många människor. Jag är resultatet av mina ansträngningar, och även mitt lidande, för jag har alltid vägrat vara ett offer eller en slav. Vad du ser är allt jag är, utan någon falskhet; någon som älskar sig själv och som över allt annat älskar livet.

Love u all <3 Namaste <3 Cissi som har blommor i sitt hår