Månens strålande sken och skyddsängelns hjälp

Jag vill bara få vara mig själv, det kan inte vara för mycket begärt, det kan inte vara så att livet slutar vid 48 år. Jag har förhoppningsvis 30 goda år kvar att leva och dom åren vill jag leva i samklang med mig själv och månen. Så som månen strålar vill jag stråla med den.

Jag älskar quotes, det senaste är: To be happy you must Let go of what´s gone. Be grateful for what remains. Look forward to what´s to come next. 

Det är precis det jag ska göra, släppa allt gammalt skit, sträcka på mig och LEVA i nuet.

Jag har skrivit det förut, men gör det igen, just nu lever jag ut min dröm. Jag har flertalet bokade föreläsningar, sekretariatet jag leder är något jag är stolt över, de är så drivna,
kompetenta och har ett driv och arbetsglädje som gör mig varm i hjärtat. att leda dessa tjejer är inte svårt, det är snarare lätt att briljera i fronten av dem. 

Att få stå framför en mängd intresserade människor och få inspirera och entusiasmera dem med de framgångar jag rönt i yrket, att visa dem att det går att omfördela resurser på bästa sätt i vården, att det går att vara medicinsk sekreterare och bidra till att befolkningen har en tillgänglig vård är oerhört tillfredsställande. Jag njuter varje gång jag står där framme vid podiet med en mygga fäst vid örat. Jag ska inte sticka under stol med att jag älskar det, att jag älskar att få synas och höras, annars skulle jag inte göra det jag gör. Det ger mig så mycket energi och det ger mig hela tiden nya insikter, nya visioner och nya mål. Jag är och har alltid varit drivande, vad jag än företar mig så driver jag på tills success föreligger. Jag förstår att det låter förmätet, men i detta är det få som kan slå mig på fingrarna.

Det är värre med privatlivet, många djupdyk ned i offerkoftan har det blivit, många uppdyk från offerkoftan och en känsla av att livet spritter i mig har det också blivit. Det har gått upp och det har gått ned. Men nu är jag mitt i ett flow, och jag känner att Cissi är här, att Cissi är på väg tillbaka. Det är en känsla jag tänker bära med mig, YES I CAN! Jag kan det jag vill och jag måste bara det jag vill.

Albert Einstein myntade ett riktigt bra citat på den tiden det begav sig: "Om du inte förändrar har du heller aldrig provat något nytt". Hur tråkigt vore inte livet om det inte hela tiden fanns nya mål, nya eskapader och nya insikter?! För min del kan jag bara säga att det vore så tråkigt.

I morgon är det fullmåne, nätterna innan fullmåne spritter det i kroppen, även om kroppen är trött så vill inte hjärnan sova, jag vill vara uppe, jag vill leva, jag vill dansa och jag vill skratta. När sedan månen är full är jag helt utmattad och går på andra växeln. Då känner jag mig ett med månen och naturen. Astrobloggen skriver att majmåne är ett av årets mest starka fullmånar, att det den här veckan kan bli eldiga möten och upplevelser. Det låter fantastiskt bra. Vem vill inte ha eld i sitt liv, vem vill inte lysa och värma som solen?! Jag ska ta vara på den här fullmånen, jag ska helt enkelt ge denna eldiga fullmåne till mig själv för att stärka min kraft och min tro på mig själv.

Om jag ska bli hel och börja älska mig själv måste jag vårda mig själv, jag gör inte alltid det. Mina barn och mitt jobb går alltid först, därefter kommer jag. Jag vet att det är ett helt felaktigt val men det är så jag är. Jag älskar mina barn och jag älskar mitt jobb. Jag älskar inte mig själv till 100 % ännu, att ha självkänsla är en sak men att ha självförtroende är en annan sak. Jag vet att jag kan, jag vet att jag är one of a kind precis som alla ni andra är, men jag ser inte på mig själv som vild och vacker och jag ser inte på mig själv som en sexig kvinna. Det är viktigt för oss alla mer eller mindre att känna sig vacker inifrån och ut. För mig har det alltid varit viktigt men någonstans på vägen glömde jag bort att vårda mig själv. Det försöker jag göra fullt ut nu så gott jag förmår. Till slut så hoppas jag känna att jag är en fantastisk kvinna inifrån och ut. Tills dess kommer alla mina blogginlägg troligen att handla om personlig utveckling. Just personlig utveckling är också något som jag tycker är både sexigt, smart och snyggt. Att vilja förbättra och förändra för att må bra kan det inte vara något fel i så länge vi inte gör åverkan på våra själar.

Änglarna är med mig, det känner jag. Jag har varit väldigt disträ ganska länge nu, det är mycket i huvudet, mycket att tänka på. Ibland tappar jag trådar men jag får alltid hjälp att plocka tillbaka dem. Min tro är djup och stark, det är mina änglar som hjälper mig. Jag har träffat min skyddsängel en gång. Jag bodde själv i en etta på öster. Efter en vild sommarnatt när jag var i 22 års åldern låg jag hemma i sängen, det ringde på dörren, jag går och öppnar och det första jag ser är en knytnäve. Rakt fram över näsan, precis innan jag flög bakåt kände jag hur näsan knäcktes och jag kände hur jag flög flera meter bakåt genom hallen. Jag slog bakhuvudet i rummets tröskel och det sista jag minns är något vitt som skimrar förbi framför ögonen. Jag vet inte hur länge jag låg där, men jag vaknade av att en vit man skakar på  mig och säger att jag måste vakna, att det inte är dags ännu, det är dags att vakna upp till livet. Jag vaknar sakta upp, jag känner hur det är blött omkring mig och förstår först inte att det är mitt blod som jag vaknar upp i. Jag reser mig på skakiga ben, spottar och kräks blod och tänker att jag måste tacka denna vitklädda man som hjälpt mig att vakna. Men det finns ingen där.
Dörren är fortfarande öppen och solljuset flödar in genom dörren. Är det någon granne i vitt som varit inne och väckt mig tänker jag. Ja troligen kommer jag fram till. Såklart att det är så. Den vite mannen hade vitt hår och vita kläder, han var vacker det minns jag. Jag gick upp, duschade av mig, torkade golvet, låset och sov gott resten av dagen.

Jag tittade länge efter en vit man som stämde överens med min skyddsängel men hittade aldrig någon och jag förstod till slut att det troligen inte var en människa av kött och blod som hjälpte mig utan det var min skyddsängel. Långt innan aforismen - Lev inte snabbare än din skyddsängel kan flyga - började pryda alla möjliga konstverk i affärerna så började jag leva efter det. De vilda nätterna avtog sakta men säkert, näsan läkte och jag började lugna ned mig. Jag vet fortfarande inte vems knytnäven var och jag vet fortfarande inte vem den vite mannen var. Det enda jag vet att han räddade mitt liv  och det är jag evigt tacksam för.

Jag tar ett änglakort och får upp inte ett kort utan även ett hoppande kort! Det är alltid intressant med hoppande kort. Dessa ska studeras nogsamt, i min tankevärld är det ett hälsning från änglarna.
Det hoppande kortet: Ärkeängel Ariel "MOD": "Var modig och stå upp för det du tror på! I den här situationen behöver du agera utifrån dina övertygelser, även om andra inte håller med dig. Jag skyddar dig så att du inte kommer till skada och vägleder dig till att vara en kärleksfull ljusets krigare. När du står upp för dina övertygelser blir du en förebild för andra. Detta är en viktig form av andligt lärande där du också ger andra mod att stå upp för sina principer". 

<3 Vilket kort <3 jag får rysningar av detta hoppande kort. Det känns som att änglarna ser mitt mod, mitt driv och min vilja att få vara mig själv. Och jag får en kraft att fortsätta blogga. Jag är på rätt väg! Jag tackar och bugar eller som det heter på sanskrit: Namaste

Det andra kortet som jag själv dragit i min önskan att ge mig själv och er bloggare veckans änglakort är: "Komma igenom svårigheter" - Ärkeängel Jeremiel: "Det värsta ligger bakom dig nu, och du övervinner tidigare utmaningar. De utmaningar du kommit igenom har gjort dig starkare och gett dig nya insikter. I stället för att bli bitter har du öppnat ditt hjärta i medkänsla med människor i liknande situationer. Du har släppt eventuella fördömanden eller känslor av att vara ett offer. Det är därför du nu övervinner dina tidigare utmaningar. Din positiva syn drar till sig en kärleksfull lösning och nyare situationer på en högre andlig nivå. Fortsätt att vara positiv och det du sår ska du få skörda i kärlek och harmoni"

Så fina änglakort jag fick i dag. Jag känner mig oerhört tacksam och jag bugar, niger och känner glädje. Harmoni är ett ord som strömmar genom min själ. Jag är i harmoni med min personlighet och min själ. Jag är på rätt väg. Det känns så fint.

I natt när jag inte kunde sova satt jag ute på balkongen och tittade på himlen. Månens sken var så magiskt naturligt och vackert att jag fick rysningar, Den lyste upp molnen som likt vita kuddar var utspridda på himlavalvet. När jag skulle gå in försvann månen bakom molnen och det blev mörkt.
Jag tog det som ett tecken, låt inte mörkret och bitterheten, låt inte offerkoftan dras åt dig. Var positiv genom livet, skratta, lev livet, säg det du känner, och stå upp för den du är. Det kan aldrig bli fel.

Som avslutning vill jag citera Martin Luther King: "Mörker kan inte fördriva mörker - endast ljus kan göra det. Hat kan inte fördriva hat - endast kärlek kan göra det"

Så mina vänner. Gå ut i solen och lys som solen, gå ut och dansa nakna i månens kraftfulla sken och stråla med månen, gå ut och titta upp på stjärnhimlen och låt dess kraft gnistra genom dig.

Du är och förblir en vacker människa så länge du tillåter dig själv att vara positiv både i med- och motgång. Låt inte mörkret ta över, låt inte rädslan ta över. Låt ljuset och kärleken frodas.

Namaste <3 <3 <3 Cissi Blomman 

Att leva med sig själv i nuet

Nymånen har ebbat ut, vi är nu inne i månens första kvarter. 10 maj är det dags för fullmåne igen. 

När månen är full känner jag alltid livet i mig. Jag glömmer bort de gråa hårstråna, jag glömmer bort att jag inte längre är vild, vacker och 22 år och väger 58 kg, men jag minns, jag minns kvinnan som är jag. Jag minns hennes liv och leverne, hennes liv och lustar, hennes passioner och jag minns hennes galenskaper. När månen är full pulserar blodet, och jag försöker vara i samklang med månen så mycket jag bara förmår. För vem vill inte känna sig som en vild och vacker 22 åring :)) det är bara att köra!!

Jag mår oerhört bra just nu, jag känner att jag har hittat tillbaka till mig själv till fullo. Jag känner att vi har fått en vardag här hemma, oavsett månens lägen så mår jag oerhört bra. Life is good brukar jag mynta, och jag brukar försöka leva efter att inte flyga snabbare än min skyddsängel. Som ung tog jag livet med ett garv, jag skrattar fortfarande men jag försöker att vara lite mer ödmjuk, att vara tacksam över det livet gett mig. Eller gett förresten!! Det jag sett till att få ut av livet. Det har varit good days and bad days men på det stora hela ångrar jag ingenting!

Något som jag får jobba med och fått jobba med hela livet är det här med att ta emot hjälp. Jag är oerhört bra på att hjälpa andra, att finnas där för den som behöver det oavsett vad som hänt, jag dömer aldrig någon. Men jag är inte alls lika snäll mot mig själv. Jag har dömt och dömer mig själv allt som oftast, att be om hjälp är inget för mig, att ta emot hjälp är jag ännu sämre på. Jag är Cissi och jag är från Oxelösund och jag klarar mig själv brukar jag alltid säga. Eller när jag blir förbannad - Jag är Cissi från Oxelösund och ingen jävel talar om för mig vad jag ska göra, jag gör det jag vill, när jag vill och hur jag vill. 

Det är vare sig ödmjukt eller trevligt, men det har ändå tagit mig långt i livet. 

Jag har inte så många vänner egentligen och det är inte särskilt konstigt med tanke på min approach genom livet. Men de jag har de vårdar jag ömt. 

En väninna till mig brukar säga att jag är egoistisk, jag ser inte mig själv som egoistisk, men visst jag är van att klara mig själv, jag är van att vara i centrum och jag är van att gå mina egna vägar. Vill jag inte en sak så vill jag inte. Så är det bara. Det har alltid varit så och det är förmodligen det som gjort att jag klarat mig så pass bra i livet som jag gjort. Men det är också det som gjort att vänskapskretsen är liten men naggande god! En annan väninna brukar säga - antingen älskar man Cissi eller också hatar man henne. YES säger jag!! Syns jag så finns jag!!

Men jag är en dubbelnatur, jag är född i skyttens tecken, det är mitt soltecken, men även månen stod i skyttens tecken när jag föddes. Detta gör mig till en väldigt frihetssökande människa. Jag har ofta funderat på hur det kom sig att jag glömde bort mig själv, att ta hand om mitt utseende och att fortsätta vårda min själ. Jag tror, utan att veta - av alla som brukar säga att de inte känner mig är jag förmodligen den som känner mig minst -:) att livet på landet, med mina älskade barn och min man som jag varit lycklig med ändå gjorde att jag kände mig instängd. Jag kände mig ofri och jag tappade bort mig själv. Åren mellan 2001 - när min yngsta son föddes och fick ligga inne på neonatalavdelning i 14 dagar - fram till 2010 misskötte jag mig och min fysik, min själ något så oerhört. Varför? Jag tog det som karma, att den lille blev sjuk, att han inte fick vara hos mig de första 14 dagarna, det var karma och något som jag skulle betala av och jag straffade mig själv, och min familj med att missbruka mat i allra högsta grad. Allt för att döva känslan av misslyckande. Jag åt också väldigt mycket ångestlindrande medicin och inte blev jag vare sig piggare eller mer Cissi av det. På slutet av den eran klarade jag inte av att knyta skorna själv, jag fick ha loafers eller andra skor som var slip in. En dag såg jag mig i spegeln och tänkte - vem fan är det där??!! Det var 2010 och då bestämde jag mig, då vägde jag 110 kg. Jag började ta hand om mig själv, jag började se till att må bra och gick ned 25 kg. Men inte kände jag mig mer fri för det, inte spelade vikten någon roll hur jag mådde. Visst jag kände mig snygg, men vare sig vild eller vacker även om min fina vän Linda alltid kallar mig för den vilda vackra <3 Och det har alltid varit viktigt för mig, oerhört viktigt för mig att vara vilda, vackra Cissi. 

Vägen tillbaka från fetman har varit lång och gropig, jag har fortfarande inte scorat 110 kg men jag kämpar, jag kämpar för att må bra hur jag än ser ut, att tycka att jag är vild och vacker oavsett vad vågen väger. Det är inte lätt men jag vägrar att ge upp. Jag kommer aldrig mer väga 58 kg, inte utan en viktoperation och jag tänker inte låta någon sätta kniven i mig i onödan, det finns inte på världskartan. Visst kan jag gå ner mer i vikt, absolut, men mitt nya mål är att tycka om mig för den jag är, att ta the good with the bad. Jag lyckas bättre och bättre, för varje dag ser jag Cissi, för varje dag känner jag att hon är tillbaka och jag missbrukar inte längre mat, jag äter för att leva, jag lever inte för att äta. 

Och det får vara good enough! Att inte bry sig om vad andra tycker är mycket lättare än att inte bry sig om vad jag tycker, jag är min hårdaste domare och bödel. Men jag jobbar på det. Och min änglakort, mina tarotkort och allt jag håller heligt hjälper mig så gott de bara förmår. Vem vet, på livets sista andetag, när jag sparkat och skrikit över mina fel och brister färdigt, när jag hatat och förbannat mina livsval färdigt, då kanske jag kan få ro i själen och faktiskt känna att livet har varit good enough, att jag har gjort det bästa utefter mina förutsättningar. 

Jag ser upp till människor som väljer att stråla, att skina trots att de haft det tufft, trots vad de gått igenom ändå stiger upp varje morgon med ett leende och välkomnar dagen. Det är styrka för mig!

Mindfulness handlar om det, att vara här och nu och se till det man har, att inte döma, att endast observera och beskriva det som upplevs i nuet. 

För min del är det dags att sluta döma mig själv, och se till vem jag är här och nu och må bra av det. Mitt mål är att känna mig dagligen som vid fullmåne oavsett hur livet ser ut. Att hela tiden leva i ett pulserande välmående där jag känner mig fantastisk! 

Jag längtar redan till fullmånen, när den kommer ska jag kasta mig ut över alla hinder grabba tag i månens fulla leende och leva livet fullt ut som om vi vore i samklang månen och jag. Jag lever alltså finns jag, jag finns alltså lever jag. Vem är jag att döma någon? Allra minst mig själv?!?

"Mindfulness är en medvetenhet som uppstår när vi är uppmärksamma avsiktligt, i nuet, 
och utan dömande på saker och ting som de är." 
Williams, Teasdale, Seagal och Kabat-Zinn, 2007.

Den egyptiska gudinnan Hathor kommer återigen och pratar om mottaglighet, troligen har jag inte 
anammat det hon sa förra gången - här kommer tolkningen och jag hoppas att även ni mina läsare 
finner nöje i min blogg där jag försöker visa mig själv och er att vi duger som vi är!

Min tolkning av gudinnan Hathors kort - mottaglighet: 

Tillåt dig själv att ta emot. Detta kommer att höja din intuition, energinivå 
och förmåga att ge till andra. Du behöver ta emot för att inte blockera ditt energiflöde, 
du behöver lyssna både utåt och inåt, fnys inte åt de gåvor som du får, utan ta emot med 
den största tacksamhet du förmår. Det är inte svårt eller fult att ta emot. 
Det är först när du tar emot som din kvinnlighet och charm blommar ut. Om du känner skuld 
för att du tar emot blir din kvinnliga energi blockerad och din aura bleknar. 
Din mottaglighet är precis lika naturlig som ditt givande. Det är precis lika naturligt att vara 
i behov som att ge till behövande. Din mottaglighet gör att du hör änglarnas röster tydligare, 
du blir mer energirik och du får mer resurser att ge till andra och dig själv. 

Säg bara tack för varje gåva du får och du kommer att få leva ett fritt liv med vild och vacker 
kvinnlig energi. 

Namaste <3 Cissi Blomman <3