För mig betyder det för mig farväl till sommaren. Farväl till värmen och välkommen bistra vinterdagar med kyla och rimfrost. Det är dags att boa in sig, kura skymning och tända upp hemmets alla levande ljus. Det är mysigt till en början och fram till jul går det an, men därefter när nyårsklockornas ringande tystnat då är det inte mysigt längre. Jag brukar se hösten som en nedförsbacke som rullar på fortare och fortare och vintervåren som en uppförsbacke där det går tröögt och seegt och blir trååkigt innan våren blommar ut igen och livet blir lite ljusare och gladare.
Det har varit en fantastisk sommar, varmt och skönt med bad i havet med en vattentemperatur på cirka 24 grader, helt enkelt underbart. Vi har varit mycket i stugan vid havet, mycket trädgårdsarbete men också rekreation, vila, sol, bad och skratt. Underbara dagar att plocka fram i vinter, och vandra minnenas stig tillsammans med siktet inställt på ännu en fantastisk vår och sommar 2019. Att vårda minnen är viktig för mig, efter min släktforskning känns det som att jag vårdar mina ancesters minnen, även de jag aldrig träffat. Minnen från skärgårds- och fiskeliv på Sanda Sturkö i Blekinge. Skogshuggarliv från Norra Savolax, Finland. Jordbruk på åländsk mark.Torparliv i Kiladalen och Kolmården. Statarliv i Nyköpings stadskärna. Alla dessa minnen bär jag med mig, prästerna förr skrev oerhört mycket i kyrkböckerna, att läsa dem har varit en källa till information och en känsla av att veta varifrån jag kommer, att veta varför jag blev som jag blev och inte som jag skulle. Jag blev hel av släktforskningen, ja ja jag var väl inte halv innan förstås men jag känner en trygghet i att veta min släkts historia. Jag kom ända till 1600-talet i Sverige då Sven Plunderskruf - en förfader - var Östersjöns skräck. I Finland kom jag till mitten av 1700-talet, där präster och skogshuggare klär mitt släktträd, de var säkert också skräckinjagande :)
Jag är väldigt kluven till att fylla 50 år, en viss livskris har smugit sig in. Vad vill jag med mitt yrkesliv, jag har 15 år kvar, dags att trappa ned? Söka ett lugnare arbete? Eller är det dags att trappa upp och köra hårt tio år till, eller varför inte bara fortsätta med det jag gör? Jag vet inte vad jag vill. Men jag vet att jag inte ska förhasta mig, jag är impulsiv och explosiv, fångar dagen och tänker inte på morgondagen, det brukar sluta sisådär. Jag är dessvärre bättre på att älta gårdagen. Att haka upp mig på det som varit, att ångra det jag gjort och inte kan göra ogjort. Jag tänker ge mig ett löfte på min 50 års dag, det som har varit det har farit, här och nu och framåt blomman!
Om två veckor flyttar jag, min son och min kärlek till Östra bergen, vi får i skrivandes stund nyrenoverat vilket känns jättebra. Det är ett lugnt område i Nyköping, för mig blir det en nystart. Att börja om och göra rätt. För mycket minnen har smugit sig in i väggarna där jag bor idag. Det är dags att gå vidare och hoppas på att jag någon gång i mitt liv kan slå mig till ro. Likt en gypsy har jag flyttat runt i livet. Jag får det till 13.e gången jag flyttar, att packa ihop, bryta upp, packa upp och slå ned bopålarna har varit en stor del av mitt liv. Nu hoppas jag att jag blir kvar i Östra bergen, att det är där jag till slut får ro, att det är där jag till slut känner harmoni och trygghet. Hoppet är det sista som överger människan så jag sätter min tillit och tro på det. 13:e gången gillt!
Jag avslutar mitt första blogginlägg sedan april i år med att ta ett tarotkort från min nya tarotlek A.E Waite.
Betydelse/nyckelord; Kvinnlig handling, energi, entusiasm och förmågan att uppnå dina mål. Drottning i stavar står för självförtroende, hög position, framgång, självständighet och stark vilja. Du är rättvis, lugn men med temperament och du ses som en klippa. Du har framgång i affärer. Personer runt dig kommer ofta för att få råd. Men låt inte deras förtroende stiga dig åt huvudet. Kortet kan även betyda att affärssinne kan behövas i en situation
Fint kort med stark betydelse. Blomman blommar vidare och tar dagen som den kommer, till slut kanske hon stannar upp och är nöjd med dagen hon fångat. Vad mer har jag att bevisa för mig själv? Att leva ett liv och inte vinna ett krig är ett motto att fundera på. Eller som jag själv skulle säga: Lev inte ditt liv snabbare än din skyddsängel kan flyga.
Namaste <3 Cissi Blomman
