Att leva med sig själv i nuet

Nymånen har ebbat ut, vi är nu inne i månens första kvarter. 10 maj är det dags för fullmåne igen. 

När månen är full känner jag alltid livet i mig. Jag glömmer bort de gråa hårstråna, jag glömmer bort att jag inte längre är vild, vacker och 22 år och väger 58 kg, men jag minns, jag minns kvinnan som är jag. Jag minns hennes liv och leverne, hennes liv och lustar, hennes passioner och jag minns hennes galenskaper. När månen är full pulserar blodet, och jag försöker vara i samklang med månen så mycket jag bara förmår. För vem vill inte känna sig som en vild och vacker 22 åring :)) det är bara att köra!!

Jag mår oerhört bra just nu, jag känner att jag har hittat tillbaka till mig själv till fullo. Jag känner att vi har fått en vardag här hemma, oavsett månens lägen så mår jag oerhört bra. Life is good brukar jag mynta, och jag brukar försöka leva efter att inte flyga snabbare än min skyddsängel. Som ung tog jag livet med ett garv, jag skrattar fortfarande men jag försöker att vara lite mer ödmjuk, att vara tacksam över det livet gett mig. Eller gett förresten!! Det jag sett till att få ut av livet. Det har varit good days and bad days men på det stora hela ångrar jag ingenting!

Något som jag får jobba med och fått jobba med hela livet är det här med att ta emot hjälp. Jag är oerhört bra på att hjälpa andra, att finnas där för den som behöver det oavsett vad som hänt, jag dömer aldrig någon. Men jag är inte alls lika snäll mot mig själv. Jag har dömt och dömer mig själv allt som oftast, att be om hjälp är inget för mig, att ta emot hjälp är jag ännu sämre på. Jag är Cissi och jag är från Oxelösund och jag klarar mig själv brukar jag alltid säga. Eller när jag blir förbannad - Jag är Cissi från Oxelösund och ingen jävel talar om för mig vad jag ska göra, jag gör det jag vill, när jag vill och hur jag vill. 

Det är vare sig ödmjukt eller trevligt, men det har ändå tagit mig långt i livet. 

Jag har inte så många vänner egentligen och det är inte särskilt konstigt med tanke på min approach genom livet. Men de jag har de vårdar jag ömt. 

En väninna till mig brukar säga att jag är egoistisk, jag ser inte mig själv som egoistisk, men visst jag är van att klara mig själv, jag är van att vara i centrum och jag är van att gå mina egna vägar. Vill jag inte en sak så vill jag inte. Så är det bara. Det har alltid varit så och det är förmodligen det som gjort att jag klarat mig så pass bra i livet som jag gjort. Men det är också det som gjort att vänskapskretsen är liten men naggande god! En annan väninna brukar säga - antingen älskar man Cissi eller också hatar man henne. YES säger jag!! Syns jag så finns jag!!

Men jag är en dubbelnatur, jag är född i skyttens tecken, det är mitt soltecken, men även månen stod i skyttens tecken när jag föddes. Detta gör mig till en väldigt frihetssökande människa. Jag har ofta funderat på hur det kom sig att jag glömde bort mig själv, att ta hand om mitt utseende och att fortsätta vårda min själ. Jag tror, utan att veta - av alla som brukar säga att de inte känner mig är jag förmodligen den som känner mig minst -:) att livet på landet, med mina älskade barn och min man som jag varit lycklig med ändå gjorde att jag kände mig instängd. Jag kände mig ofri och jag tappade bort mig själv. Åren mellan 2001 - när min yngsta son föddes och fick ligga inne på neonatalavdelning i 14 dagar - fram till 2010 misskötte jag mig och min fysik, min själ något så oerhört. Varför? Jag tog det som karma, att den lille blev sjuk, att han inte fick vara hos mig de första 14 dagarna, det var karma och något som jag skulle betala av och jag straffade mig själv, och min familj med att missbruka mat i allra högsta grad. Allt för att döva känslan av misslyckande. Jag åt också väldigt mycket ångestlindrande medicin och inte blev jag vare sig piggare eller mer Cissi av det. På slutet av den eran klarade jag inte av att knyta skorna själv, jag fick ha loafers eller andra skor som var slip in. En dag såg jag mig i spegeln och tänkte - vem fan är det där??!! Det var 2010 och då bestämde jag mig, då vägde jag 110 kg. Jag började ta hand om mig själv, jag började se till att må bra och gick ned 25 kg. Men inte kände jag mig mer fri för det, inte spelade vikten någon roll hur jag mådde. Visst jag kände mig snygg, men vare sig vild eller vacker även om min fina vän Linda alltid kallar mig för den vilda vackra <3 Och det har alltid varit viktigt för mig, oerhört viktigt för mig att vara vilda, vackra Cissi. 

Vägen tillbaka från fetman har varit lång och gropig, jag har fortfarande inte scorat 110 kg men jag kämpar, jag kämpar för att må bra hur jag än ser ut, att tycka att jag är vild och vacker oavsett vad vågen väger. Det är inte lätt men jag vägrar att ge upp. Jag kommer aldrig mer väga 58 kg, inte utan en viktoperation och jag tänker inte låta någon sätta kniven i mig i onödan, det finns inte på världskartan. Visst kan jag gå ner mer i vikt, absolut, men mitt nya mål är att tycka om mig för den jag är, att ta the good with the bad. Jag lyckas bättre och bättre, för varje dag ser jag Cissi, för varje dag känner jag att hon är tillbaka och jag missbrukar inte längre mat, jag äter för att leva, jag lever inte för att äta. 

Och det får vara good enough! Att inte bry sig om vad andra tycker är mycket lättare än att inte bry sig om vad jag tycker, jag är min hårdaste domare och bödel. Men jag jobbar på det. Och min änglakort, mina tarotkort och allt jag håller heligt hjälper mig så gott de bara förmår. Vem vet, på livets sista andetag, när jag sparkat och skrikit över mina fel och brister färdigt, när jag hatat och förbannat mina livsval färdigt, då kanske jag kan få ro i själen och faktiskt känna att livet har varit good enough, att jag har gjort det bästa utefter mina förutsättningar. 

Jag ser upp till människor som väljer att stråla, att skina trots att de haft det tufft, trots vad de gått igenom ändå stiger upp varje morgon med ett leende och välkomnar dagen. Det är styrka för mig!

Mindfulness handlar om det, att vara här och nu och se till det man har, att inte döma, att endast observera och beskriva det som upplevs i nuet. 

För min del är det dags att sluta döma mig själv, och se till vem jag är här och nu och må bra av det. Mitt mål är att känna mig dagligen som vid fullmåne oavsett hur livet ser ut. Att hela tiden leva i ett pulserande välmående där jag känner mig fantastisk! 

Jag längtar redan till fullmånen, när den kommer ska jag kasta mig ut över alla hinder grabba tag i månens fulla leende och leva livet fullt ut som om vi vore i samklang månen och jag. Jag lever alltså finns jag, jag finns alltså lever jag. Vem är jag att döma någon? Allra minst mig själv?!?

"Mindfulness är en medvetenhet som uppstår när vi är uppmärksamma avsiktligt, i nuet, 
och utan dömande på saker och ting som de är." 
Williams, Teasdale, Seagal och Kabat-Zinn, 2007.

Den egyptiska gudinnan Hathor kommer återigen och pratar om mottaglighet, troligen har jag inte 
anammat det hon sa förra gången - här kommer tolkningen och jag hoppas att även ni mina läsare 
finner nöje i min blogg där jag försöker visa mig själv och er att vi duger som vi är!

Min tolkning av gudinnan Hathors kort - mottaglighet: 

Tillåt dig själv att ta emot. Detta kommer att höja din intuition, energinivå 
och förmåga att ge till andra. Du behöver ta emot för att inte blockera ditt energiflöde, 
du behöver lyssna både utåt och inåt, fnys inte åt de gåvor som du får, utan ta emot med 
den största tacksamhet du förmår. Det är inte svårt eller fult att ta emot. 
Det är först när du tar emot som din kvinnlighet och charm blommar ut. Om du känner skuld 
för att du tar emot blir din kvinnliga energi blockerad och din aura bleknar. 
Din mottaglighet är precis lika naturlig som ditt givande. Det är precis lika naturligt att vara 
i behov som att ge till behövande. Din mottaglighet gör att du hör änglarnas röster tydligare, 
du blir mer energirik och du får mer resurser att ge till andra och dig själv. 

Säg bara tack för varje gåva du får och du kommer att få leva ett fritt liv med vild och vacker 
kvinnlig energi. 

Namaste <3 Cissi Blomman <3