Häxans trädgård

April, april - äntligen april. Som jag längtat och längtar efter våren. Det har varit en mörk, kall och jobbig vinter, men nu ser jag ljuset.

I sommar kommer jag att befinna mig mycket i en liten stuga på Jogersö som jag har förmånen att få vara i om jag sköter om den. Jag ser fram emot det. Jag har inte mycket erfarenhet av odling och skötsel av en kolonilott, men jag odlade, skördade och rensade när jag bodde på landet i början av 2000-talet så det ska nog gå bra det här.

I april börjar vårens grönska att gro, det spirar växter som är renande för kropp och själ, som ger ny, frisk energi. Det behöver jag. Maskros, brännässlor, björk och sprängticka frodas. Sprängticka vet jag inte riktigt vad det är men jag tog med den eftersom jag vill spränga bort all kyla och mörker och ticka igång vårens grönska. Namnet gav mig inspiration! När jag söker på sprängticka får jag information om att det är en svamp som parasiterar på björkar och som innehåller antioxidanter vilket är bra för immunförsvaret. Sprängtickan hackas i bitar och torkas, därefter kokas tre bitar till en kaffeliknande sörja, den ska sedan drickas för att - som sägen säger - lindra/bota cancer och lindra psoriasis. Huruvida det är sant vet jag inte men folksägen ska inte förringas.

Förr i tiden användes maskrosor till urinvägsbesvär, inälvsmask och för matsmältningen. Växten förknippades med helande och spådom. I asatron helgades maskrosen åt kärlekens gudinna Freja och fröna användes till kärleksspådom. Thé på bladen ansågs hjälpa till att se in i framtiden. Ett avkok på bladen kunde hällas i badvattnet tillsammans med väldoftande örter och sågs som en manifestation av att fysiskt och psykiskt rensa bort negativa krafter som sedan spolades ut med vattnet. Det är värt att prova att se in i framtiden och rensa bort allt negativt.

Förr i tiden plockades maskrosor som gått i frö under tystnad midnatt vid fullmåne, man ombad de fyra vindarna om hjälp och fröna blåstes bort med munnen.

Tänk att i dag gör vi allt för att utrota maskrosor, utan att ha en aning om dess magi och läkande. Jag ska aldrig mer utrota maskrosor. Jag ska koka te, bada och plocka dem under fullmånens sken. Jag ska rensa bort allt som hänt under 2017 som varit ett tufft år. Jag ser!

Jag har haft skrivtorka i flera månader, jag som älskar att skriva. Häromdagen på lunchen läste jag om hur man kan skriva en bok och ge ut, det är en dröm att skriva en bok, att sedan kunna ge ut den själv i så många exemplar jag vill vore fantastiskt. För mig skulle det räcka med ett exemplar till mig själv, bara att få se mina texter och mitt namn i tryck skulle ge mig den största tillfredsställelsen.
Jag har hela tiden tänkt att skriva en bok om mina förfäders resa från skogsriket Finland till öriket Åland. Ja eller egentligen inte om mina förfäder utan såklart fiktiva personer, en historia som skulle vara spännande att se var den landar. Att skriva boken om mig själv vill jag inte. Det vore ren horror att läsa om mitt liv. Det har inte varit en dans på rosor alla gånger även om de flesta av mina levnadsår varit goda så är det ändå ungdomsåren jag är färgad av. En bok kommer jag att skriva i detta liv eller livet efter detta. Jag älskar att skriva. Det bästa med skrivandet är att jag skriver för mig själv, de som inte orkar med mitt skrivna ord behöver inte läsa och de som orkar och tycker det är bra ger mig givetvis mycken glädje och tacksamhet.

Jag drar ett gudinnekort i dag från Doreen Virtues kortlekar och jag får fram gudinnan Ishtar - som förkroppsligar Venus kvinnliga energi: "Älska dig själv så mycket att du kan säga nej när andra kräver tid och energi av dig". Hennes budskap lyder: En uppriktig önskan att hjälpa andra är något underbart. Dock är det skillnad mellan att ge av dig själv och att ge upp dig själv. Om du känner dig trött, skyldig eller bitter när du hjälper andra så hjälper du dem inte på riktigt, eller hur? Du för in negativ energi i relationen och det har ingen glädje av. Ta ett steg tillbaka och omvärdera situationen. När du respekterar dina egna gränser kommer andra att lära känna och respektera dem inom dig och även inom sig själva. Det är ett hälsosamt beteende att lära ut till andra. 

Min tolkning är att vi kvinnor vill bli älskade och behövda, så till de milda grad att vi glömmer bort oss själva. Vi går in i det/dem vi vill hjälpa och i stället för att bli en hjälp blir vi en börda. Om jag inte älskar och behöver mig själv kan jag inte heller bli älskad och behövd av någon annan. En viktig aspekt att fundera på. Jag är tacksam över kortet jag drog och som ger tid till eftertanke.

Jag vill avsluta detta blogginlägg - första för 2018 - med en avslappningsövning jag brukar använda mig av när jag inte kan somna, när tankarna och grubblerierna far som autobahn i mitt huvud:

Jag går över en äng, jag känner gräset bölja över mina underben, jag känner solen och vinden smeka min hud. Jag ser långt i fjärran en stor ståtlig ek. Jag går fram över ängen, jag känner solen, vinden och doften av sommar och sol. Jag går fram till eken, stiger in i eken. Jag sträcker armarna upp mot himlen och jag känner hur jag blir ett med eken. Mina fötter blir till ekens rötter, mina armar blir till ekens grenverk, mitt hår blir till ekens lövverk. Jag känner att eken och jag är ett och jag känner mig lugn och trygg. Jag är fri från grubblerier och somnar gott.

Namaste <3 Cissi blomman