Resa bakåt i tiden

Januari är snart slut och jag välkomnar det. Januari 2017 har för mig varit stundtals tuff, stundtals händelserik men framför allt månaden där jag fann mig själv igen.

När solen bryter fram ser jag varför det är lätt att deppa i januari, jag ser inte himlen, jag ser inte ljuset, fönstren är så smutsiga, egentligen är det ingen mening med att tvätta dem för jag bor mitt i city där bilar åker 24/7. Varje vår rengör jag balkongen, det dröjer bara en vecka så måste jag rengöra igen och så håller det på hela sommaren, bilar, damm, asfalt, vindar ja allt rör sig runt min balkong och mina fönster, troligen även andar. Jag trivs dock oerhört bra att bo här mitt i smeten, lika bra som jag trivdes att bo ute på landet, lika bra som jag trivs att vistas vid havet. För mig är det troligen antingen eller som gäller där jag bor.

Jag har bokat semestern för i sommar, jag och mina söner ska till Åland, jag har bokat två nätter på hotell i Mariehamn och två nätter i stuga vid Notviken. Jag har alltid hört historier om Åland, min mormorsmor bodde i Mariehamn när jag var liten, hon var hembiträde åt en man som jag senare förstod att hon levde tillsammans med. Min mormor och hennes bror åkte ofta till Åland även efter min mormorsmors död, jag trodde det endast var Ålandskryssningar och nöjesresor som gjorde att de fortsatte att nämna Åland. Min mamma berättade om sin barndom när hon var på Åland hos sin mormor, hon nämnde namn som jag inte tänkte så mycket på. Mangelbo är i och för sig ett namn jag minns och Strandsnäs men jag tänkte inte på det, Mangelbo trodde jag var mangelstugan som hennes mormor hade på sin tomt och Strandsnäs ja där bodde ju hennes mormor under den tiden.

Jag har alltid varit väldigt intresserad av det förflutna, gångna tider, det beror nog på att min pappas mormor och morfar tyckte om att prata om gamla tider, jag var ofta där, de var starka personer i mitt liv. Jag lyssnade, jag skrev ned och jag ritade det de berättade.

Så när jag 2015 av en händelse såg ett program om släktforskning tänkte jag att YES nu ska jag släktforska. Jag började med att teckna ett abonnemang på Arkiv Digital, ska jag släktforska ska jag göra det på rätt sätt, genom att läsa kyrkoböcker, hela Sveriges kyrkoböcker är inlästa i AD. Jag startade upp med min farfar och fann hans rötter, jag fann en familj han inte visste fanns eftersom han varit fosterbarn. Jag fortsatte med min morfar och fann att hans anor från Sturkö i Blekinge sträcker sig långt in i 1600-talet om inte längre. Hans förfäder var pirater, sjömän och båtmansägare. Så spännande!!

Jag visste att det skulle bli svårt att forska på min mormors sida, dels för att hon inte berättat så mycket, och dels för att hon inte visste vem hennes pappa var. Dock hade jag ju mormorsmors födelsedatum och dödsdatum och jag började forska. Jag fann henne i Nyköpings västras kyrkoböcker (Oxelösund) och där fann jag att hon kom från Kiuruvesi i Finland. Vi häpnade, var hon finsk?! Hon kunde finska, men inte tänkte vi på att hon var från Finland för det, halva Oxelösund pratade ju finska på den tiden och många av dem hade aldrig satt sin fot där.
Jag började bli riktigt nyfiken, min mormors brors släkting hade forskat lite åt honom och min moster fann en del papper och tidningsurklipp i en låda i källaren som jag fick. I den fanns bland annat ett tidningsurklipp från Mariehamn där mormorsmor blir intervjuad. Där står att hon som mycket ung kom till Åland från Finland med sin familj  och att de slog sig ned i Bomarsund. Jösses tänkte jag, hon har bott på Åland som barn. Hon har bott i Finland som barn.
Intresset var väckt. Dag som natt forskade jag, jag letade igenom åländska kyrkböcker, jag letade igenom finska hiski genealogy och jag fann en historia som fortfarande ger mig rysningar.

Hösten 2015 och vintern 2016 fann jag mina rötter. Jag fann att jag är en blandning härstammandes från bönder, torpare, statare, skogshuggare, skogssvedjare, stadsbor, pirater, båtsmän och sjömän. Att mitt blod som pulserar i mina ådror härstammar från Finland, Åland, Blekinge, Östergötland, Närke och Södermanland. Jag kände ett lugn efter den här släktforskningen. Jag började förstå varifrån mina sidor är sprungna ifrån. Vad det är som gjort mig till den jag är.

Historien som jag fann i Arkiv Digital är oerhört, spännande, tragisk och trösterik. I dag ska jag inte uppehålla mig vi den historien, men var så viss att jag kommer att berätta den här. En dag har jag fogat samman min mormorsmormors resa från Piippola och Kiuruvesi Finland till Bomarsund Åland med sin familj där min mormorsmor var 8 år när de lämnade Finland och kom till Åland.

Så mycket kan jag säga att jag fann släkt vi inte visste fanns. Min mamma och mina mostrar var inte helt säkra på om de namnen var släkt, bara att de träffat dem i Mangelbo på somrarna. Mangelbo var inte någon mangelstuga i  Mariehamn, Mangelbo var en plats i Finström Åland. Där bodde vår släkt. De namn som min mamma och mostrar mindes var kusiner till min mormorsmor, sysslingar till min mormor och således släkt till dem. När jag forskade fann jag ett namn som också släktforskat, hon hade sin sajt öppen för besökare och jag såg att hon på något vis var släkt med min mormorsmors moster. Jag tog kontakt, orädd som jag är, och det visade sig att vi är långväga släkt. Hennes mormorsmor var syster till min mormorsmormor och de kom tillsammans till Åland från Finland. Inte heller hon som jag fick  kontakt med visste något om att vi härstammade från Finland.
Så roligt och spännande att få veta att jag har släkt både i Ålands jord och på Ålands jord.
I sommar ska jag åka dit och träffa släkten och besöka de platser som mina förfäder brukat och vandrat på.

För mig har resan bara börjat. 2017 blir det Åland, 2018 blir det Sturkö och 2019 blir det Kiuruvesi Finland. Så spännande somrar jag ska ha när jag reser bakåt i tiden tillsammans med mina förfäder.

 Le och hela världen ler med dig. Sök och du ska finna att livet är mer komplext än vad du kunnat drömma om. Och njut av livets resa - vem vet vad som är alternativet.

<3 Cissi Blomman