Att bygga broar

Storstupet i Orsa kommun en bro som tog mig en dag att gå över 

Jag har en fascination för broar. Det är något speciellt med dom, vi bygger broar dagligen om vi tänker efter. Jag minns när ja var i yngre tonåren, kanske var jag inte ens 13 år. Vi bodde i en liten industristad som delades av en motorväg och broar mellan områdena. Vi bodde på den sidan där alla villor fanns, morsan sa till mig en dag, du får cykla var du vill på den här sidan av bron men på andra sidan bron får du inte vara. 
Det triggade min fantasi, Jag cyklade givetvis genast dit, men stod på den "rätta sidan"  och tittade på bron med fascination. Jag skulle tro att jag tillbringade veckor av att forcera denna bro över till andra sidan. Spänd av förväntan vad som komma skulle. Steg för steg tog jag mig upp på bron, jag minns när jag stod på toppen av bron en dag och tänkte "nu jäklar gör jag det, jag cyklar över till andra sidan". Segerrusig cyklade jag över och döm om min besvikelse och förvåning, inget hände. 
Det var inget underland, inget Narnia, nej inte ens Nangijala, det var asfalt och fula hyreshus, på en skylt stod det Frösäng och på gården framför mig lekte det barn som såg ut och lät som mig. 
Den här händelsen förändrade mig för alltid. Jag slutade att lyssna på andras förutfattade meningar.Jag valde att gå mina egna vägar på gott och ont och jag lärde mig att vägen är viktigare än målet. 

Jag har ända sedan denna händelse haft en kärlek till broar och fotograferar dem gärna, på mitt instagramkonto finns det till 75 % bilder på broar.
Men jag kan inte bara gå över en bro där jag inte vet vad som väntar på andra sidan, jag måste forcera bron, steg för steg, förtjusas, förskräckas, förhärligas vad som komma skall. Ibland önskar jag att jag skulle behandla livet likadant som jag behandlar broar, att inte förhasta mig, att faktiskt känna efter och ta ett steg i taget, mitt hjärta skulle ha mått så mycket bättre. Jag ska försöka tänka på denna händelse som präglat mitt liv så starkt och använda mig av dess visdom i mitt dagliga liv. Jag ska verkligen försöka minnas den späda flickans förtjusning och besvikelse, och jag ska också minnas alla dessa underbara människor jag mötte och umgåtts med allt sedan dess på andra sidan bron.