SNÖ

SNÖ - jag ser ljuset. Jag älskar snö, det beror nog på att jag är decemberbarn. Jag föddes en snöig torsdag sex dagar innan julafton, mina födelsedagar har alltid varit fyllda med fint pyntade fönster, julgran och glada kalas där släkten kommit och gjort allt de kan för att inte jag ska känna mig undanskuffad eftersom jag fyller så nära jul. Det har jag aldrig gjort, av den enkla anledningen att jag nöjer mig med det lilla, jag har aldrig varit intresserad av materiella saker, jag har alltid varit intresserad av människor och av att ha roligt.

Nu är min ledighet över för den här gången, det har varit en lång ledighet i min ensamhet, men nyttig. Jag har lärt mig vad som gör mig stark, vad som gör mig till Cissi och jag har vilat ordentligt. Jag är oerhört taggad att återgå till jobbet och fortsätta bygga upp ett sekretariat som är utöver det vanliga.

Jag har hunnit med att landa i min släktforskning och jag har börjat sammanställa min mormorsmormors resa från Finland till Åland. Det har varit så spännande att släktforska på Åland och i Finland. Jag har kommit till början av 1700 talet ända in i Norra Savolax där min mormorsmor föddes och hela hennes släkt är bördig ifrån.
På min morfars sida hittar jag sjöfarare och båtmansägare, jag är även där i början av 1700 talet och det finns pirater i mina anor, östersjöpirater bördiga från Sturkö, Blekinge. Det är häftigt.

Något som jag under den här semestern verkligen känner är att jag fått tillbaka mina vänner. Att vänskap är så oerhört viktigt och att det är viktigt att behålla de vänner man en gång haft. Jag tappade de flesta av mina vänner dels under mina vilda år, och dels när jag fick barn. Jag tror att det sistnämnda är vanligast, att när barnen kommer och familjelivet tar vid så glömmer man bort sig själv och går in i föräldrarollen så hårt. Har då inte vännerna barn eller barn i samma ålder då tappar man varandra. Det finns en stor fara i det, för tappar man sina vänner tappar man sig själv. Och om man tappar sig själv vad har man då kvar?

Min släktforskning, mitt uppbrott från min make sedan två decennier, återfunna vänner och min semester i ensamhet har hjälpt mig att hitta tillbaka till mig själv. Jag känner mig harmonisk, lugn och jag känner mig som Cissi. Det är ett jäkla tjat om denna Cissi tänker ni, mina läsare. Ja det är liksom det som är den här bloggen. Cissionismens era, Cissionismens tankar och liv.

I dag är första dagen på mitt nya liv - jag sträcker mig mot himlen - jag sträcker mig hur långt jag vill