Den internationella kvinnodagen har jag många gånger fnyst bort, vadå jag vet att jag är en kvinna, jag har mina dagar varje dag. Men så självklart är det inte för alla i världen och har inte heller varit förr i tiden. Det inser jag nu när jag blivit äldre, 48 vintersolar, jag inser att jag är oerhört lyckligt lottad, jag är frisk, har friska barn, ett bra jobb, goda vänner och en bostad jag trivs i. Jag tänker på de som slagits för vår tids kvinnliga frihet, eller västvärldens kvinnliga frihet. Hur många är de inte som fått utstå spott och spe, suttit i fängelse, blivit tvångsmatade, torterade för sin sak, vår sak, kvinnornas rätt till sin egen kropp och hjärna. Vi får inte glömma förintelsen, absolut inte, men vi ska heller inte glömma häxjakten på 1600-talet där kvinnor brändes på bål, kvinnosakskvinnornas kamp för kvinnlig rösträtt, kvinnans rätt att göra abort, kvinnans rätt till sin egen kropp, kvinnans rätt till arbete.
Jag kräks när jag läser i media om en kvinna yngre än mig som inte vill utföra abort trots att hon är utbildad barnmorska för våra skattepengar. Nu stämmer hon den offentliga sektorn för diskriminering och även det kommer att kosta oss dyra pengar. Skämmes ta mej fan, men innan läs på! Läs din historia och om den inte passar flytta då till ett land som låter 12-åriga flickor föda fram barn efter våldtäkt då deras tro inte tillåter abort. Våra skandinaviska systrar vänder sig i sin grav när de hör att vi på 2000-talet tar det de stred för i blodvite som en rättighet vi alltid haft.
Så systrar som är i livet, läs på och betänk att feminism är en lyx som vi kan använda oss av och som vi fått till skänks av våra förfäders kvinnosakskamp.
absolverad? Åh nej, det stod inte ett dyft i kyrkböckerna om mannen. Hon emigrerade sedan till Åland med sina barn och sin make, om hon nu haft en frivillig utomäktenskaplig relation hade då hennes make och tillika far till hennes två döttrar följt med? Troligen inte. Men det vet vi inte. Det vi vet är att hon blev absolverad i kyrkan en söndag men inte mannen hon haft den så kallade förbindelsen med. Jag har läst historien, jag har sett hur det var på den tiden, herremän och pigor. Ja ingen vet. Men å hennes vägnar tänker jag alltid slåss för kvinnans rätt.
För några år sedan satte jag upp ett tidningsurklipp på jobbet: "Om du vill ha en man som är varm och öm får du dänga honom i elementet. Då blir han som du vill". En manlig kollega kom förbi och sa till mig att om han hade satt upp det där men om kvinnor så hade det blivit ett jävla liv.
Jag berättade det för en vän som är gay, han fnös och sa, så lågt av honom att ens kommentera, vad har inte kvinnorna i alla tider fått höra och utstå. Han borde ha skämts att ens nämna det.
Jag tänker att vi alla har så lätt att glömma vår historia och att vi alla är så snabba att snacka jämställdhet. Och att både min manlige kollega och min vän har rätt i sak båda två.
Till och med mina ängla- och gudinnekort tar mig på orden och ger oss i dag en affirmation: Abudantia - Överflöd:"Att be om hjälp är inte ett tecken på svaghet utan på styrka. Du är mycket kraftfull och jag är här för att stötta dig medan din styrka växer. Det är helt rätt att du får den här hjälpen, eftersom vi fungerar som ett team. Jag har hört dina böner, din oro och dina affirmationer. Nu tömmer jag mitt ymnighetshorn över dig, så var beredd på oförutsedda händelser och gåvor. Lägg märke till nya idéer, känslor och visioner inom dig. Denna vägledning ger dig klara hänvisningar om hur du ska agera i samarbete med mig. Tillsammans är vi omöjliga att stoppa. En oväntad ekonomisk lyckträff kommer din väg om du är öppen att ta emot, det finns inget du behöver oroa dig för utan visualisera och affirmera överflöd och överflöd kommer till dig på många sätt"
Namaste gudinnan Abudantia <3
Såklart hjälper inte allt med tankens kraft och affirmationer, det handlar ju också om val man gör i livet, en del bra val, en del mindre bra val. Men jag tänker att om vi varje dag går upp med ett leende ur sängen med en känsla av att i dag blir det en bra dag, i dag har jag sol i sinne. Och om vi varje dag försöker göra något gott om så bara att säga hej en gång för mycket till kollegan så är min fasta tro att vi sänder ut positiva vibrationer till universum och det sänds tillbaka med all kraft.
Det är svårt, jag vet, men det är viktigt att sända ut positivitet till världen. Ibland när jag mår dåligt så gör jag som min gode vän Biggan lärt mig: jag säger till universum: jag är ledsen, förlåt mig, jag är tacksam, jag älskar dig. Jag tycker att det blir lättare i mina axlar och bröst när jag sagt dessa ord till universum, det kan vara väldigt flummigt jag förstår det, men det är ungefär som att tacka gud för maten som står bordet, eller räkna allt det goda man har i livet. Så länge du tror att det gör gott och ger dig god karma så gör det dig också gott.Just nu läser jag en bok som handlar om 1800-talets Sverige, där yngsta dottern i familjen inte är lydig sin far, hon lever som en man enligt honom och som straff klipper han av henne håret och skickar henne upp till lapphelvetet. Jag tänker att vi i västvärlden tack vare våra bortgångna systrar faktiskt har fått det så bra det går att få, nu är det upp till oss att inte låta historien glömmas.
Så sist men inte minst så vill jag be er alla att fira internationella kvinnodagen med en tanke på dom som inte har det så bra som vi har, en tanke på historien och varför en kvinnodag är viktig och en tanke på hur bra vi har det och att detta inte är till skänks utan en gåva vi ska förvalta till våra systrar.
Namaste Cissi Blomman <3 Man I feel like woman





Inga kommentarer:
Skicka en kommentar